Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Deland, Josefina - Dellvig, Sofia Emerentia von - Diriksdotter, Elisabeth - Disa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öre, ej heller eger den något dokument på den
en gång med så mycken ostentation utlofvade
summan.
Dellvig, Sofia Emerentia von, dotter af
öfversten Berndt Wilhelm v. Dellvig, föddes den 28
Mars 1727 och blef sedermera gift med
ambassadören och riksrådet Henning Adolf Gyllenborg
i hans tredje äktenskap. Som enka blef hon
antagen till första abbedissan i det af en
ädelmodig medborgare i Norrköping år 1783 inrättade
nya stiftshuset för sex stiftsfröknar och en
abbedissa, som derstädes skulle hafva beständigt
underhåll. Inrättningen erhöll Kongl. Maj:ts
sanktion d. 23 Sept. 1783, men redan d. 3 Okt. samma
år blef abbedissan död, hvarefter enkegrefvinnan
Hedvig Christina Creutz intog hennes plats och
erhöll styrelsen öfver denna inrättning, som stod
i förbindelse med adliga jungfrustiftet i Wadstena.
Diriksdotter, Elisabeth. Hon var en slägting
till konung Gustaf I och dotter af myntmästaren
Dirik i Upsala, samt dotterdotter af riksrådet
Christer Johansson Wase. – Den 23 Sept. 1531
sammanvigde erkebiskop Laurentius Petri
Nericius konung Gustaf I och prinsessan Catharina
af Sachsen-Lauenburg. Två dagar förut hade
konung Gustaf låtit inviga Laurentius Petri till
förste evangeliska erkebiskop, samt med egen
hand tilldelat honom biskopsstafven, och nu, före
bröllopshögtidens slut, förlofvade konungen sin
nye erkebiskop med ofvannämnda Elisabeth
Diriksdotter. Hennes moder, "hustru" Brita, hade
förlorat adelskapet, emedan hon, mot landets
sed, gift sig med en ofrälse, Dirik, som var
myntmästare i Upsala 1524. Erkebiskopinnan
Elisabeths tvänne döttrar blefvo också
erkebiskopinnor. Dottern Margaretha blef till och med
gift med två erkebiskop ar, först med faderns
efterträdare, erkebiskop Laurentius Petri Gothus,
och sedan med dennes efterträdare, erkebiskop
Laurentius Andræ. Magdalena blef gift med den
fjerde evangeliska erkebiskopen Abraham
Angermannus. Elisabeth och hennes två döttrar blefvo
således de fyra första evangeliska erkebiskopinnor.
– Hallman och Ryzelius uppgifva båda, att
erkebiskopinnan Elisabeth var dotter af "hustru"
Brita och Matts Pehrson Upplänning, hvilket
likväl är oriktigt, ty Brita var först gift med
Dirik, i hvilket äktenskap hon födde dottern
Elisabeth, och sedan med Upplänning, då hon åter
blef frälse, emedan denne var adelsman.
Disa. Denna person tillhör mera sagans, än
historiens område, och hvem har icke i sin
barndom hört talas om den kloka flickan, som lefde
i urminnes tider och som genom sina visa råd
beredde hela menskligheten en sådan oberäknelig
välgerning? Oxenstjerna har i ett af sina
vackraste poemer besjungit denna Disa, hvarom
berättelsen lyder som följer:
I fordom tid, eller rättare, i hedentimma,
medan Skandinaviens hela befolkning plägade,
hvarje år, under midvintern, samlas i Upsala,
till s. k. Allshärjarting, der kungen satt till doms,
lagmännen förde folkets talan och hela allmogen
stod, fullt beväpnad, rundt omkring, i stora, vida
ringar, den ena utanför den andra, befanns en
gång, att det var så stor nöd inom landet, att
man tycktes finna sig föranlåten, att, innan
nästa Disting, döda den ena hälften af befolkningen,
för att från hungersnöd rädda den andra
hälften.
När Disa, som var en förnäm, ung och mycket
skön jungfru, fick höra talas om detta på
tinget fattade beslut, yttrade hon sin förtrytelse
öfver, att en hop män kunnat falla på ett så
dåligt råd, menande att hon, så qvinna hon var,
väl skulle kunna uppfinna något bättre.
Detta kom för konungens öron och han
sände genast ett bud till Disa, med helsning,
att hon måtte infinna sig hos honom. Dock,
för att pröfva hennes skarpsinnighet, förelade
han henne vilkor, så svåra, att mången annan
ung flicka dervid skulle stått rådlös. Hon skulle
nemligen komma, icke på natten, icke på dagen
och ej inom år och månad, icke till fots, icke
ridande och icke åkande, icke i ny och icke i
nedan, icke klädd och icke oklädd.
Dessa vilkor fullgjorde Disa på så sätt, att
hon klädde sig i ett nät och ställde sig i en
släda, nemligen endast med det ena benet,
hvaremot det andra, försedt med ridstöfvel och sporre,
hvilade på ryggen af en bock, som leddes bredvid
slädan. – Och hon for under solståndsdagarne,
hvilka icke räknades till någon viss
månad, samt anlände till konungens hof just
vid fullmånen och under skymningen mellan dag
och natt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
