Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Düben, Emerentia von - Düben, Fredrika Eleonora von - Düben, Ulrika Eleonora von - Dyre, Märtha Ivarsdotter - Ebeling, Aurora Mathilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Düben, Emerentia von, dotter af
hofkapellmästaren och orgelnisten i Tyska kyrkan i
Stockholm Gustaf D., föddes 1669. Hon blef först
kammarjungfru, sedan hoffröken och sist
kammarfröken hos drottning Ulrika Eleonora d. y.,
hvilken befattning hon innehade i 51 år, och var
drottningens förklarade gunstling. Hon blef
adlad 1707 och friherrinna på samma gång som
hennes tre bröder 1719 blefvo upphöjda i
friherrligt stånd. Fröken Emerentia förärade, tid
efter annan, följande gåfvor till Riddarholmskyrkan:
år 1707 en karmosinröd mässhake, 1728
ett silfverkärl, att brukas på funten, vägande 257
lod, 1734 tvänne stora altarljusstakar af silfver,
vägande 968 lod, samt 1738 en kanna om 109
lod, en kalk om 64 lod, en paten om 21 lod,
en ask om 42 lod, allt af silfver, samt en
handbok med silfverspännen m. m. Sitt grafställe i
Riddarholmskyrkan köpte hon för 600 daler
kopparmynt och gaf till ornamenterna på
orgel-läktaren 2100 daler. Grafven lät hon sjelf mura
och äfven uthugga grafstenen, som ligger tätt
nedanför konungarne Magni och Carls cenotaphier
vid altaret. Hennes stoft förvaras i en
med sammet öfverdragen ekkista, hvars beslag
äro af silfver, hvilken är innesluten i en stor
kista af huggen sten. På plåten läses:
Högvälborna Friherrinnan Fröken Emerentia von Düben,
i lifstiden Högstsalig Hennes Maj:ts Drottning
Ulricæ Eleonoræ Cammarfröken, född d. 24 Maij
1669, död d. 26 Mars 1743. Har tjent Högstsalig
Hennes Maij:t ifrån Hennes Maij:ts barndom
intill dess död, tillsammans 51 år. Ett hennes
bref till general-löjtnant Ranck är infördt i G.
Floderi handlingar till Carl XII:s historia III,
pag. 445–447.
Düben, Fredrika Eleonora von, dotter af
presidenten i Kanslikollegium Joachim v. D. Hon
föddes 1738, blef 1759 gift med riksrådet grefve
Nils Adam Bjelke och dog 1808. Hon var
öfverhofmästarinna hos enkedrottning Lovisa Ulrika
och hedersledamot af Målar-akademien.
Düben, Ulrika Eleonora von, dotter af
riksrådet Carl Wilhelm v. D., född 1769, var
hoffröken hos hertiginnan af Södermanland och blef
1794 på Stockholms slott gift med en af rikets
herrar, Öfverhofstallmästaren Claes Rålamb i hans
tredje gifte. Hon dog i Strengnäs 1847. – Om
henne berättas följande: Dagen efter Carl XIII:s
utropande till konung hade friherrinnan Rålamb
begärt fram sin vagn, men då hon kom ut och
fann bokstäfverna "G. A." på vagnsdörrn,
spottade hon derpå och sade: "aldrig i min lifstid
skall min fot komma i en vagn med den satans
schiffern", och med mycket besvär anskaffades
en annan vagn, på hvilken intet namn stod.
Dyre, Märtha Ivarsdotter. Hon var af dansk
börd och blef 1504 Svante Stures andra gemål.
Hon hade förut varit gift med höfvidsmannen på
Aggerhus Knut Alfsson som 1501 blef halshuggen
och med hvilken hon hade en son Carl, som
medföljde Christian Tyranns stridsfolk mot
svenskarne. Med denne sin son hade hon en
hemlig brefvexling och förrådde ofta för de danska,
hvad hennes stjufson herr Sten Sture d. y. ville
hålla hemligt. Sålunda uppenbarade hon för
Christian, att ett skepp lastadt med
krigsförnödenheter var på hemväg till Sverige,
hvarför han utsände sina sjöröfvare att taga
bort det. Derigenom blef friden bruten, och
på en riksdag öfverenskommo råd och folk, att
våga lif och egendom för fäderneslandets
befrielse från danska oket.
E.
Ebeling, Aurora Mathilda, dotter af
kammarmusikus E., föddes d. 16 Okt. 1827, antogs
såsom elev vid Kungliga theatern d. 1 Juli 1847 och
uppträdde första gången som aktris 1848. –
Späd, blond, fin, full af gratie och med en lika
fyllig som intagande sångröst, var Mathilda
Ebeling en bland vår lyriska scens älskligaste
företeelser. Hon smekte med sina ljufva toner den
konstälskande publikens öra, på samma gång
hon med sin hänförande gestalt tjusade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>