Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ekorn, pastorska - Ekvall, Sofia Maria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förrätta sina böner framför altaret. Hans
hustru (af adliga slägten Ekorn) har icke särdeles
tyckt om en sådan kyrkogång, hvarföre hon en
afton sagt åt sin dräng: Kära Lasse, om du vill
taga ett hvitt lakan öfver dig och ställa dig i
vägen för far, när han går ur kyrkan, och skrämma
honom, så skall du få ett stop öl. Drängen
samtyckte och ställde sig jemte vägen då presten
kom ur kyrkan. Men när presten blef varse
detta spöke, har han genast med sin bön till
Gud så mycket åstadkommit, att drängen börjat
sjunka, hvilket presten sett och tänkt att han
skulle säga hvem han var, men som drängen teg,
har presten åter begynt bedja, då drängen
sjunkit till midjan och ropat: Det är jag, det är jag.
Hvarpå presten svarat: Nu är det för sent.
Drängen sjönk lefvande ned i jorden, der pålen
sedan blifvit ställd till åminnelse deraf. Denne
kyrkoherdes hustru skall omsider blifvit begrafven
i Håtuna kyrka, och man tror att det är
hennes lik, som ej kunnat ruttna, fast hon legat
der i långliga tider. Svepningen och kistan äro
alldeles förmultnade, men sjelfva kroppen med
dess muskler och senor väl behållna och ej det
ringaste skadade."
Ekvall, Sofia Maria. Denna qvinna, om
hvilken det är både en skam och en sorg att säga,
det hon verkligen var född och uppfödd i Sverige,
måste dock här få sin plats; ty hon tillhör
historien, på samma grund och af samma skäl,
som den ryktbara italienskan Beatrice Censi.
Nitton vintrar hafva snöat sedan den beklagansvärda
tilldragelsen; men många hafva dock
ännu i friskt minne denna brottmålshistoria, som
i aderton eller nitton månaders tid berättades i
alla Sveriges tidningar och som var på en gång
den ohyggligaste och den anstötligaste, som
någon svensk domstol haft att behandla.
I en af Smålands naturskönaste och mest
eende trakter ligger landtegendomen Attarp, som
då var skådeplatsen för så mycken både brottslighet
och olycka. Stället är beläget på en höjd,
en mil från staden Jönköping, ej långt från stora
landsvägen, som leder från nämnda stad, förbi
Bränninge gästgifvaregård.
Kontrollören Per Ludvig Ekvall, i det allmänna
känd för sin redbarhet i affärer, sin välvilja,
humanitet och bildning, men med ett synnerligen
passioneradt, melankoliskt lynne, hade
från Borghamn, der han förut bott, år 1844 flyttat
till Attarp med sin familj, nemligen hustru
och sex barn.
Endast ett år hade familjen Ekvall bott på
Attarp och der gjort sig temligen fördelaktigt
känd, då, lika plötsligt och oväntadt som ofta
en naturens förhärjande storm, olyckans åskväder
med ens utbrast.
Onsdagen d. 28 Maj 1845 kände kontrollör
Ekvall sig illamående och plågades mycket, ända
till påföljande dagen, då sjukdomen af sig sjelf
upphörde. Ingen hade vid detta förhållande fästat
någon särdeles vigt; man trodde att det varit
förkylning och tänkte ej mer derpå. Men
endast åtta dagar derefter insjuknade han ånyo,
tillika med en af döttrarna, samt en af
tjenstepigorna, Maja Stina Forsberg, hvilken redan
samma dag, på aftonen, afled under svåra plågor.
Den till stället kallade läkaren uppgaf, att
kontrollör Ekvall led af förgiftningssymptomer,
hvarför läkaren skyndade att gifva honom motgift.
Enahanda hade förhållandet varit med Maja
Stina Forsberg, hvars döda kropp af läkaren
obducerades. Hon befanns hafva dött af
förgiftning.
Från fredagsmiddagen, då Ekvall intog
motgiftet, intill söndagsmorgonen, hade hans tillstånd
gradvis förbättrats; men då, efter förtärandet af
en half thékopp hafresoppa, började plågorna
ånyo, med den häftighet och påföljd, att
patienten natten till måndagen afled.
Ehuru länsmannen redan dagen efter tjenstflickans
död kommit till Attarp och der anställt
undersökning, hade dock ingen upplysning kunnat
vinnas, förrän den dagen, då kontrollören
äfvenledes aflidit och då fru Ekvall anmälde, att
en annan tjenstepiga i huset, en helt ung flicka,
vid namn Hedda Thorman, möjligen skulle kunna
vara mörderskan. Hon hade, enligt fruns påstående,
bestämdt blifvit mor, ehuru hon enständigt
förnekat denna sin belägenhet. Kamraten
Maja Stina, som frun påstod hafva haft förtroende
häraf och som, enligt hvad fru E. ville gifva
vid handen, äfven måtte varit Hedda behjelplig
vid mördandet af hennes barn, skulle sedan af
henne hafva med förgift blifvit afdagatagen, på
det hon ingenting måtte kunna yppa. Men nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
