- Project Runeberg -  Anteckningar om svenska qvinnor /
128

(1864-1866) [MARC] Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ekvall, Sofia Maria - Eleonora Catharina

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

genomgick, skulle, efter Sofias påstående, mor och
dotter varit i komplott. – Fru Ekvall fortfor dock
att under gråt och stora gester neka för beskyllningen.

Den ända till fånighet enfaldiga Hedda Thorman
återtog ännu en gång helt och hållet sin
bekännelse, frikändes slutligen helt och hållet
och blef från målet skiljd.

Alla de ovedersägliga bevisen för, att någon
stackars varelse blifvit född och afdagatagen,
återföllo från Hedda Thorman på Sofia Ekvall,
som dock fortfor att neka och kunde i detta ej
öfverbevisas.

I trots af alla Sofias uppmaningar till modern,
att fritt och öppet bekänna sin delaktighet
i brottet, fortfor denna dock att ihärdigt förneka
all vetskap om förgiftningen och undgick således
allt verldsligt straff.

Och Sofia, den olycksaliga flickan, detta rysliga
inbegrepp af allt ondt, allt lågt och uselt,
blef dömd att halshuggas, men sökte nåd hos
konungen, som förskonade henne från dödsstraffet,
tillåtande henne försona sitt brott med 28
dygns vatten och bröd, uppenbar kyrkoplikt samt
tukthus för lifstiden. Der yttrade hon likväl på
tillfrågan hvarför hon satt fången: "misstänkt för
fadermord!",

Så slutades ändtligen denna på sin tid så
ryktbara rättegång, som i mer än halftannat års
tid sysselsatte den allmänna uppmärksamheten.

Eleonora Catharina. Yngsta dotter af
pfalzgrefve Johan Casimir och prinsessan Catharina
var denna Carl IX:s dotterdotter, Carl X Gustafs
syster och Gustaf II Adolfs systerdotter född d.
17 Maj 1626 och således jemnårig med sin illustra
kusin drottning Christina. Hon säges hafva
varit af naturen begåfvad med ett ljust hufvud
och mycken fattningsgåfva, hvarför hon ock var
Christinas käraste studiekamrat, under de få år,
som denna läste tillsammans med sina kusiner
Maria Euphrosina och Eleonora Catharina, för
biskop Johannes Matthiæ, jemte flera lärare af
den högsta bildning.

Prinsessan Eleonora utgjorde en motsats till
sin blott ett år äldre syster Maria, som alltid
var förståndig, stilla och sedesam, då deremot
Eleonora var en liten yrhätta. Skada för de
unga prinsessorna var det – ja, en oerhörd,
oberäknelig skada, att deras förträffliga mor,
prinsessan Catharina, dog då de voro fjorton och
tretton år gamla, samt att deras äldsta syster,
prinsessan Christina Magdalena, som var tio år
äldre än Maria Euphrosina, snart derefter
lemnade dem, för att förmäla sig; de hade ju båda
så väl behöft en vän, rådgifvarinna och
ledarinna på den lysande, men farliga väg de hade
att vandra och vid ett hof, sådant som den unga
drottning Christinas.

Också bestod Eleonora Catharina icke länge
profvet. Hon missbrukade sin frihet, bortfördes
i nöjenas hvirfvel och lät passionen springa bort
med förnuftet.

Redan vid fjorton års ålder, 1640, fick hon
en friare, hertig Fredrik af Hessen-Eschwege,
som dock fick afslag af hennes far, hvilken tyckte
honom vara allt utom passande för den yra,
tanklösa Eleonora, ty Fredrik hade namn af att
vara "ostadig, egensinnig och påflugen".
Emellertid lärer dock hans kärlek hafva varit af rätta
sorten, ty han återkom efter flera år och
förnyade sitt frieri; och som han under tiden lärer
hafva stadgat och förbättrat sig, blef han
förlofvad med sin kärleks föremål och bröllopet
firades med stor pomp och ståt på sommaren
1646. Prinsessan Eleonora var då redan tjugo
år gammal.

Men om brudgumen härvid var verkligt glad
och hyste en hel himmel af lycksalighet i sitt
hjerta, så var brudens glädje deremot endast
låtsad och den arma hyste i sitt bröst en hel
afgrund af qval. Härom må man bäst kunna dömma,
då man får veta, att hon, just sedan hon
blef förlofvad, bar under sitt hjerta en pant
af den lika olyckliga, som skamliga kärlek,
hvars föremål var ingen annan, än en fransman,
vid namn Beschon. – Den olyckligt brottsliga
prinsessan lärer, snart efter sin ankomst
till det nya hemmet, hafva bekänt
alltsammans för sin gemål, som visserligen förlät
henne och sökte öfverskyla saken så godt han
kunde, men som deremot aldrig mer kunde
finna sig lycklig. Också undertecknade han städse
sina bref till gemålens närmaste anförvandter
med Fredéric le malheureux (Fredrik den olycklige).
Han dog bokstafligen af sorg, efter några
års tvinsot, 38 år gammal. Hans gemål

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 31 07:06:50 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sqvinnor/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free