- Project Runeberg -  Anteckningar om svenska qvinnor /
145

(1864-1866) [MARC] Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fürstenhoff, Emma eller Emilia - Galde, Brigitta och Ellien - Gefion - Gelhaar, Wilhelmina Charlotta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fürstenhoff till Paris, London, Petersburg m. fl.
stora städer, och skördade öfverallt på sin väg
både rykte och penningar. Slutligen fann hon
för godt att med ens fästa sina bopålar i
Frankrikes hufvudstad, der hon i många år haft ett
stort etablissement för blommors förfärdigande.
Hon har under flera decennier varit högt i
ropet och derunder sysselsatt en mängd unga
fruntimmer. – Ehuru nu temligen till åren, skildras
fru Fürstenhoff ännu såsom till det yttre ganska
behaglig samt till lynnet glad och fri. Med
något af faderns lynne, har hon röjt en särdeles
utvecklad individualitet. Det vissa är, att
få personer inom Europa kunnat mäta sig med
henne i att härma naturen, då fråga är om
att framtrolla dessa slags blommor, som, icke
fullt så efemeriska som Floras verkliga barn,
dock täfla med dem i glans och skönhet och
som i en ljusstrålande salong göra så mycken
effekt.


G.

Galde, Brigitta och Ellien. I Tossene kyrka
i Bohuslän ligger en utmärkt väl arbetad grafsten,
hvarpå stå uthuggna två qvinnobilder, i sextonde
seklets drägt, jemte Galdeska och Bildeska
vapnen, samt denna rimmade inskrift:

        Christofer Galde, vår fader med ära.
        Fru Brigitta Bilde, vår moder kära:
        Af Oby gård lät hon sig skrifva:
        Här att begrafne låt oss blifva.
        Jungfruar Brigitta och Ellien Galde:
        Gud lät oss af verlden kalde anno 1555.


Allmogen berättar att dessa båda tärnor dansat
sig ihjäl.

Geflon. Gylfe hette, såsom häfdatecknarne
uppgifva, den konung, som vid Odens eller Sigge
Fridulfsons
ankomst till norden regerade der.
Han hade, enligt hvad sagan berättar, blifvit så
betagen i en bergakonungs dotter, att han gift
sig med henne och de fingo tillsammans en dotter,
som erhöll namnet Gefion.

Den tidens fantasi, ehuru på många sätt
besynnerlig och oredig, var emellertid ganska liflig
och underlät således icke att med lysande egenskaper
i rikaste mått utrusta alla de hjeltar och
hjeltinnor, hvilkas namn häfden har förvarat.
Äfven Gefion uppgifves således hafva varit på en
gång oförlikneligt klok och oförlikneligt skön.

Så hände då att Sköld, en af den nyinkomne
asadrottens många söner, fick se den herrliga
prinsessan Gefion och förälskade sig i henne.
Sköld var af sin fader satt till konung öfver den
del af norden, som nu kallas Danmark. Prinsessan
var honom icke obenägen, eller rättare,
hennes far samtyckte, ty på hennes eget ja eller
nej kom det väl icke an. Hon fick, säger den
vidunderliga sagan, af sin fader Gylfe tillstånd
att föra med sig ur landet så mycket jord, som
hon med ett plogtag kunde bekomma. Från
jättelandet, derifrån hon på mödernet härstammade,
skaffade hon sig då fyra jättar, dem hon
förvandlade till oxar och spände för plogen.
Djupt, ganska djupt ned i Svealands jord satte
hon nu plogen, så att ett väldigt stycke land
lossnade. Efter den plogfåran uppstod sjön Mälaren,
som dock länge benämndes Lögaren; men
med det lösryckta landstycket körde Gefion ut i
hafvet och stannade icke förrän i Öresund, der
hon sålunda bildade ön Seeland. Denna ö är på
skär och uddar lika rik, som Mälaren är på vikar,
hvilket ännu mera bidrog att styrka den
vidskepliga tron på dess lösryckning från Sverige.

Vidare vet sagan ingenting att berätta om
Gefion.

Gelhaar, Wilhelmina Charlotta, född 1837,
dotter af kammarmusikus vid kongl. kapellet
Fredrik Gelhaar och dess fru Mathilda Ficker,
den allmänt värderade sångerskan, som för
några år sedan till allas saknad lemnade scenen.
Mamsell Gelhaar beträdde, efter mycken tvekan,
mycket betänkande, ändtligen samma konstens
bana, som hennes mor hade beträdt, och fästade
sig med allvar och för alltid vid sin födelsestad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:41:32 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sqvinnor/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free