Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Læstadius, Agatha - Lagerberg, Anna Johanna Charlotta - Lagesdotter, Margaretha - Lamberg, Ida - Lang, fru - Larsdotter, Annika - Larsdotter, Kerstin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem, och blefvo på samma dag begrafna i
Arjeplougs kyrka.
Lagerberg, Anna Johanna Charlotta, dotter af
majoren och postmästaren i Hjo Johan Pontus
L., föddes 1836. Hon blef 1864 utnämnd till
förestånderska för den nya telegrafstationen i
nämnde stad, och är fröken Lagerberg det första
fruntimmer, som erhållit dylik anställning.
Lagesdotter, Margaretha, herr Nils Classons
enka, skänkte år 1509 till riddaren S:t Örjans
orden, utanför Söderköping, två gårdar, belägna
i Järstads socken, bredvid Skenninge.
Lamberg, Ida, egentligen bekant under
benämningen fru Jakobsson, var en af våra svenska,
i utlandet mycket uppburna sångerskor, åt
hvilkas framgångar vi ofta hafva att fröjda oss, om
ock på afstånd. Ty sällan händer det att de,
änskönt de återkomma till fosterlandet, för
alltid fästa sig vid dess sångscen; de göra
merändels blott ett längre eller kortare besök här,
för att låta oss höra hvad de vunnit och lära
oss känna hvad vi förlora.
Ida Lamberg, född i Stockholm 1839, hade,
såsom det uppgifves, en glädjelös barndom, helst
hon redan från vaggan var beröfvad en moders
kärlek och omvårdnad. Hon väckte dock med
sin klangfulla sångröst mycken uppmärksamhet,
redan vid ganska unga år, och erhöll sin första
konstbildning under den lika skicklige som
nitiske musikläraren herr Isidor Dannströms ledning.
Denne lärare, som fann den unga flickan vara
ovanligt rikt utrustad med sångens gudagåfva,
rådde henne att vid någon theater förskaffa
sig den för en sångerska så nyttiga theatervanan.
Ida Lamberg tog således, om hösten 1860,
engagement hos Pierre Deland, med hvars
sällskap hon reste öfver till Finland. Med
undantag af några få föredrag på konserter fick den
unga sångerskan der föga tillfälle att ådagalägga
den hos henne inneboende förmågan.
Helsingfors’ Dagblad, hvarur dessa notiser
äro hemtade, tillägger här:
"Med sträfvandet att hos oss organisera en
egen theater randades en ny epok för den unga
sångerskan, som under samma tid hade i den
skicklige pianisten Filip Jakobsson funnit både
en öm make och en skicklig lärare."
Fru Jakobsson uppträdde sedan i flera operor,
medan truppen vistades i Helsingfors. Men
önskan att än vidare utbilda sin sång föranledde
henne att under ferietiden företaga en resa till
Paris, der hon tog lektioner för den berömde
Masset. Då hon återkom till Finland, fann man
hennes röst hafva vunnit betydligt i böjlighet,
äfvensom att föredraget var ledigare och
koloraturerna noggrannare och säkrare. –
Uppmuntrad af den framgång hon nu hade, och lifvad af
det odelade bifall hon vann, använde den unga
sångerskan allt sitt inflytande, för att få en ny
operett, "Muraren", af Auber, på repertoiren,
hvilket ock lyckades. Då – hvilket bredt,
kolsvart streck öfver räkningen!
Stycket var nemligen uppsatt och alldeles
färdigt att gå öfver scenen, då Helsingfors’
theater uppgick i lågor.
Sålunda beröfvad all sysselsättning i Finland
beslöt fru Jakobsson att ånyo resa till Paris, för
att der fortsätta sina studier under Massets
ledning. Arbetet bedrefs flitigt och snart hade hon
inöfvat Normas parti, hvilket hon under loppet
af hösten samma år skulle sjunga för några bland
Conservatoires direktörer, ett prof, som, om det
lyckades, skulle för henne öppna inträde i det
ryktbara musikinstitutet. Försynen hade dock
annorlunda beslutat. Fru Jakobsson insjuknade
häftigt och dog d. 6 Nov. 1863, endast 24 år gammal.
Lang, fru. Stamfadern för adliga ätten
Langensköld hette Lang, och tjente sig upp till
kapten vid infanteriet i svensk tjenst; bodde sedan
i Ingermanland, ej långt från Nyen-Skantz. Han
blef af ryssarne, omkring 1657, vid deras
fiendtliga infall, tillika med sin hustru, piskad till döds,
hvarjemte tvänne deras döttrar bortfördes till
Moskwa, der de såldes till trälinnor, men
sedermera blefvo fria.
Larsdotter, Annika. Uti Berchs "Svenska
Herrars och Fruars Skådepenningar" hafva vi
funnit, att en medalj blifvit slagen öfver henne
med följande inskription: "Den gjärna såfvande
Annika Larsdotter", och nedanföre en Fiol.
Lagom. En vagga, och ris. Nederst årtalet 1744.
Vi äro ej i tillfälle att härom lemna några vidare
upplysningar.
Larsdotter, Kerstin, gift med Peder Olofsson,
som var smed i Örebro. Deras barn, Olaus och
Laurentius, blefvo svenska kyrkoreformationens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
