Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leyra, Ingeborg - Lidbeck, Brita Catharina, född Munck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tog Wagn med sig hem till sin förläning i Wiken
och gaf honom till äkta Thorkel Leyras dotter
Ingeborg, med stora rikedomar, och hade så
Wagn Åkesson uppfyllt sitt löfte.
Lidbeck, Brita Catharina, född Munck, dotter
af framl. biskopen öfver Lunds stift och
prokanslern för Lunds universitet Petrus Munck
och hans fru i andra giftet Ulrika Eleonora
Rosenblad, syster till framl. excellensen
Mathias E., föddes 1788 och dog 1864, d. 2 Mars,
i en ålder af något öfver 76 år. Hon var det
tolfte i ordningen af biskop Muncks barn i
andra giftet, hvilka voro fjorton till antalet. För
faderns förtjenster blefvo barnen adlade. De
antogo då namnet Munck af Rosenschöld. Under
detta namn känner man flera framstående män,
såsom medicine professorn Eberhard Z. M. af R.
och David, pastor i Qvistofta, en ytterst
orgininell man. De voro begge bröder till fru
Lidbeck. Det var om henne som David sade: "min
syster säges med sin sång fylla kyrkohvalfvet,
men jag med min röst fyller himlahvalfvet."
Men för att nu återkomma till fru Lidbeck,
vilja vi nämna, att hon vid fem års ålder
förlorade sin mor, samt hade vid femton år den olyckan
att äfven förlora sin far, hvarefter hon flyttade
till en sin morbror, öfverste Jan Erik Rosenblad,
gift med en mamsell Lidbeck, syster till
densamme Lidbeck, som sedan blef fröken Brita Munck
af Rosenschölds man. Vid nitton års ålder trädde
hon i äktenskap med nämnde herre, Anders
Lidbeck, som var æsthetices professor och
bibliothekarie vid Lunds universitet. Bröllopet firades d.
22 Mars 1807.
Den nu längesedan aflidne professor Anders
L. egde många förtjenster, såsom menniska,
akademikus och lärare; men i aldra största
förbindelse står dock Sverige hos honom derför, att
han vid Lunds akademi fastade den då helt unge
Esaias Tegnér och med den ädlaste
själfuppoffring gjorde allt för befordrandet af ett rykte,
som innan kort skulle öfverglänsa hans eget,
såsom det så vackert och sannt är yttradt af den
andlige, hvars röst ljöd vid fru Lidbecks graf.
Knappt voro professorn och den unga
professorskan gifta, förrän de af sitt nya hem gjorde
en bland de angenämaste samlingsplatser för
lärda, konstidkare och snillen af alla slag. Den
unga frun var själen i dessa samqväm, äfvensom
öfverallt inom stadens och den kringliggande
nejdens högre kretsar; ty hon var ovanligt qvick
och strålande glad, och kunde omöjligen tåla se
ledsnad eller tråkighet inträda eller qvarstanna
under hennes tak.
Hvad som dock mest utmärkte henne och
kring henne lockade tusentals beundrare, var
hennes ovanligt sköna, fylliga och klangfulla
sångröst, som snart gjorde henne känd öfver hela
riket. Det torde vara svårt att med den rösten
finna någon jemförlig, åtminstone hvad styrka
och omfång beträffar: den fyllde ensam en kyrka,
om än aldrig så stor. Redan såsom barn hade
hon börjat att med sin röst förvåna mången,
och ju större hon blef, desto mer fick hon
tillfälle att med denna gudagåfva både tjusa och
gagna. Vi säga med flit gagna, ty man anlitade
henne allt som oftast att sjunga för välgörande
ändamål och hon visade sig dertill aldrig
obenägen.
Såsom yngre vistades professorskan Lidbeck
för det mesta i Lund och dess närmaste
grannskap, der hon fortfor att vara beundrad och
eftersökt. Hennes käraste nöje var emellertid, när
hon i sällskap med några vittra och intressanta
personer, deribland Tegnér då alltid fanns, fick
företaga små resor till hennes mans landtställe,
bekant för en derstädes befintlig, ovanligt stor
ättehög, derifrån man kunde skåda vidt omkring
i nejden och der den sedan så store, oförgätlige,
europeiskt ryktbare skalden nödvändigt ville ...
d. v. s. påyrkade, att ett litet tempel skulle
byggas, ett Sångens tempel åt henne, som kallades
nordens näktergal.
Under den älskvärda sångerskans något
längre framskridna ålder, nemligen under de
sednare åren af hennes äktenskap, plägade hon ofta
och långa tider vistas i hufvudstaden, der
hennes man, såsom riksdagsman för Lunds
universitet, afled år 1829. Här bosatte hon sig för
alltid, sedan hon blifvit enka, enär hennes enda
barn, hennes dotter, den unga och täcka Clara,
här var gift med dåvarande kamreraren Pehr
Sandström, en framtidsman, som sedan blef
adlad och namnkunnig för sin arbetsförmåga, sin
duglighet, rättskaffenhet och framförallt sitt
ovanligt goda hufvud. Han steg, från det ena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
