- Project Runeberg -  Anteckningar om svenska qvinnor /
291

(1864-1866) [MARC] Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ollonberg, Elisabeth - Olofsdotter, Anna - Olofsdotter, Brigitta - Olofsdotter, Catharina - Olofsdotter, Ingeborg - Olofsdotter, Märtha - Olsdotter, Brita

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Johan Henrik Fock, ombyggnaden af Grolanda
kyrka i Westergötland, samt förärade den en
altartafla, ny predikstol, nytt orgelverk om 16
stämmor, hvilket allt invigdes adventssöndagen
1763. Till middagen samma dag inbjöds en stor
mängd herrskaper till bemälda fru, vid hvilket
tillfälle en 90-årig kock, som varit anställd uti
konung Carl XI:s kök, tillagade maten. Hon
dog 1776.


Olofsdotter, Anna, gift med korporalen vid
Uplands regemente Johan Berg, boende i
Hjälsta socken, har födt tvillingar åren 1779, 81, 82
och 84. Denna underrättelse lästes i Stockholms
tidningar 1785, hvarför det är möjligt att hon
ännu ytterligare fått flera.

Olofsdotter, Brigitta, var abbedissa i Sko
kloster i Upland, der hon fordom satt som en sol
i medelpunkten af tolf stjernbilder. Klostret var
nemligen instiftadt för en abbedissa och tolf
"renlifvis" jungfrur. Abbedissan berömmes för
frikostigt understöd åt grekerna i deras krig mot
turkarne och tartarerna 1464. Sko klosters
systerskap utfärdade bref på svenska, hvarigenom
de gåfvo lika mycken helighet åt verldsliga
personer, som våra lärda sällskaper nu för tiden
meddela lärdom åt förnäma hedersledamöter.

Olofsdotter, Catharina. Det var icke alla
kloster i riket, som Gustaf Wasa, efter
reformationens införande, med ens upphäfde, utan han lät
några ibland dem fortvara, af undseende för de
gamla och orkeslösa – särdeles nunnor – som
der hade sin fristad och för hvilka det skulle
fallit sig svårt, om icke omöjligt, att annorstädes
erhålla bröd, jemte tak öfver hufvudet.
Wadstena var ett af dessa med halft lif qvarlefvande
kloster, och uttrycket må ej kallas förhastadt
eller oegentligt, då man besinnar, att klosterfolket
der väl fortfarande hade sin nödtorftiga
bergning; men fråsseriets tid var dock förbi,
tilllika med den glans och det anseende, hvaraf denna
Brigittas fromma stiftelse dittills varit omstrålad.

Emellertid, då Johan III, genom sin lithurgi
och sitt vacklande mellan protestantism och
katholicism, jemte sitt mer och mer synbara
lutande åt den sistnämnda trosbekännelsen, hade
väckt så mycken förargelse inom riket, beslöt
hans efterträdare, Carl IX, att med ens göra
slut på hela det katholska ofoget, som han
kallade det. Han begaf sig dock först personligen
till Wadstena, hvilket på sednaste tiden icke
varit kändt såsom ett verkligt heligt ställe, samt
dröjde der några dagar. Det berättas, men
sannolikt endast af reformnit och hat mot
katholicismen, att han en morgon spatserat ensam i
klosterträdgården och fäst sin uppmärksamhet på
någonting hvitt, som lyste genom öppningarne på
en ihålig trädstam. Han gick närmare; och då
han fann saken ännu mera besynnerlig, lät han
nedhugga trädet. Berättelsen innehåller vidare
att stammen gömde späda skeletter. – Denna
upptäckt, i förening med andra, ej mycket
behagligare, hvad de dåvarande nunnorna angick,
föranledde konung Carl att genast, utan ringaste
nåd och barmhertighet, bortdrifva hela sällskapet,
de måtte nu taga vägen hvart de ville. Klostret
blef alldeles uttömdt och öde i November
1595, sedan det existerat i öfver 211 år. –
Abbedissan, fru Catharina Olofsdotter, med några
gamla nunnor, säges hafva begifvit sig till Oliva
kloster i Danzig; de öfriga systrarne flydde också
bort, mest till Polen och andra östersjöländer,
hvarest katholicismen ännu florerade. – Den
sista abbedissan i Wadstena var således Catharina
Olofsdotter, som af Sigismund konfirmerades i
embetet d. 12 Juli 1594, men året derpå måste
aflägsna sig.

Olofsdotter, Ingeborg, rotegumma, dog d. 30
Nov. 1786 på hemmanet Södra i Svanskogs socken
i Wermland uti en ålder af 120 år. Hon
var född 1665, gift 1707, och enka 1740.

Olofsdotter, Märtha, var på sitt sätt
framstående, ehuru endast en bondes dotter och en
bondes hustru. Hon bodde i Nätra socken i
Ångermanland och fortsatte sin moders sträfvanden
för införandet af den fina linspånaden,
hvarför denna ort sedan blef så allmänt bekant
och som blef dess förnämsta inkomstkälla. –
Märtha Olofsdotter, då enka efter bonden
Anders Jansson, erhöll af konung Gustaf III och
rikets ständer tvänne silfverkannor, såsom
belöning för hennes nit om den svenska slöjden. –
Hon dog 1780, 75 år gammal, och var moder
till fjorton barn, samt hade vid sin död femtiotvå
barnbarn.

Olsdotter, Brita, förtjenar väl att i svenska
häfden intaga ett rum, ifall det eger sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:21:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sqvinnor/0323.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free