- Project Runeberg -  Anteckningar om svenska qvinnor /
356

(1864-1866) [MARC] Author: Wilhelmina Stålberg, P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenbock, Hedvig Eleonora - Stenbock, Hedvig Sofia - Stenbock, Maria Elisabeth

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gynnsam för detta äktenskap, men så mycket mer
var enkedrottningen deremot; emellertid förlät
hon sin hoffröken, och stod till och med, tillika
med konungen, fadder för Tessins förstfödda
dotter, Hedvig Eleonora. Efterhand förliktes äfven
Stenbockska och Gyllenstjernska slägtingarne
uppriktigt med Tessin och hans maka. – Nicodemus
Tessin d. y. blef riksråd och, samma år hans
maka dog, 1714, äfven grefve. – Hedvig
Eleonora T. var ett kunnigt fruntimmer. Hon talade
fransyska, tyska och italienska, hvilket få
fruntimmer den tiden kunde. I sitt äktenskap hade
hon två söner och två döttrar. Äldste sonen,
Carl Erik, var ej, såsom i Anreps "Ättartaflor"
uppgifves, född 1689 och ej det första, utan det
andra barnet i ordningen, samt född d. 14 Juni
1692, och död d. 3 Jan. 1693, enligt hvad
Tessins egen skrifna dagbok upplyser. Yngsta
barnet, sonen Carl Gustaf, var den tredje stora
stjernan som bar det Tessinska namnet, och med
honom utslocknade denna lysande ätt, som från
Nicodemus Tessin d. ä. fortgick endast i trenne
slägtled eller omkring 130 år, men med en glans
och storhet, som af få ätter blifvit öfverträffade.
I "Huset Tessin" af Crusenstolpe kan en
utförligare skildring af Hedvig Eleonora Stenbock
läsas. Öfver henne är en medalj slagen, som
på ena sidan bär hennes namn och bröstbild,
på den andra Stenbockska vapnet med
inskriften: "Pascitur in altis" (söker sin föda på
höjderna).

Stenbock, Hedvig Sofia, dotter af estländska
landtrådet, grefve Fredrik Magnus Stenbock,
föddes 1734 och blef på 1750-talet gift
med riksrådet Fredrik Ulrik von Rosen. Hon
förordnades af konung Gustaf III till öfverhofmästarinna,
och hade närmaste tillsynen öfver den unge
kronprinsen, från hans födelse till d. 2 Juli 1781, då
han var 2 år och 8 månader, vid hvilken tid
kronprinsen öfverlemnades till en guvernör,
riksrådet Fredrik Sparre. Hon dog 1813 och
ligger jemte sin man begrafven i Wasaborgska
grafven i Riddarholmskyrkan.

Stenbock, Maria Elisabeth, dotter af öfversten
vid Smålands regemente Fredrik S. och syster
till riksmarskalken Johan Gabriel S., gifte sig
1665 med landshöfdingen i Stockholms och
Upsala län Axel Lillje. År 1689 testamenterade
hon 12,000 daler kopparmynt till Kimstads kyrka
i Östergöthland, för hvilken gåfva församlingen
tillerkände hennes afkomlingar, för everldliga
tider, jus patronatus i socknen, nemligen för
Löfstads säteri.

Fru Maria Elisabeth Stenbock var
öfverhofmästarinna hos drottning Ulrika Eleonora d. ä.,
och få hafva väl de hofdamer varit, som hos
sina herrskarinnor stått i sådan nåd, som just
hon. Drottningen bemötte henne aldrig som en
undersåte, utan som en kär vän, den
förtroligaste och mest värderade bland vänner.

Anmärkningsvärdt är, att man från Carl XI:s
tid skall hafva så många högst besynnerliga
tilldragelser att berätta, nemligen sådana, som vida
öfverskrida gränsen för det vanliga och gå in
på det öfvernaturligas område. Mycket
härleder sig väl deraf, att konungen sjelf snarare
understödde än skingrade den vidskepelse, som
då, mer än på någon annan tid, var i Sverige
rådande. Carl XI var en klok och klarseende
man, i fråga om det praktiska och allt hvad som
hade gemenskap med folkets och landets
materiella behof; men i hvad angick det
intellektuella, eller andens rike, var han fullt ut så
lätttrogen som den lägsta bland sina undersåter;
och som han tillika var en sträng – ja, hård
man, som ansåg att allt det ondas ogräs borde
med eld och svärd utrotas, så skedde under hans
regering alla dessa gräsliga mord i lagens namn,
der hundradetals beklagansvärda offer för den
vidskepliga misstanken om trolldom fingo lida
bålets marterdöd, just emedan hvarken regering
eller presterskap hade nog insigt att finna huru
illa de dermed tjenade en kärleksfull och
barmhertig Gud, och att de genom sin grymhet gingo
ärender åt just den mörkrets makt, som de
afskydde och sökte utrota.

Vi ha från Carl XI:s regering en mängd
sagolika berättelser, deribland den s. k. Carl XI:s
syn
i rikssalen på Stockholms slott väl torde
vara bland de mest bemärkta. – Så har ock
historien angående fru Maria Elisabeth Stenbock
från samma tidrymd upptecknat och låtit till
kommande tidehvarf öfvergå följande berättelse,
som vi här gå att anföra:

Under det den af alla djupt sörjda och
begråtna Ulrika Eleonoras lik ännu stod

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:41:32 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sqvinnor/0390.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free