Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bedröfvad in i djupet af sin själ begaf sig
Edla Josefsson upp på vinden för att sortera
smutsigt linne. Hon tänkte med bitterhet på de
vedermödor en stackars kvinna har att
genomkämpa när det inte finns någon karl i huset.
Aldrig skulle hon ha behöft finna sig i Englas
konster om bara hennes man hade lefvat. Som
kändt kunde han ryta åt pigorna så att det var
en fröjd! Men nu stod hon ensam i världen,
utan hjälp och beskydd, och kunde inte få Engla
ur huset med egna krafter, och därför återstod
ingenting annat än tiga och lida tills
Döden-Befriaren kom och tog någondera af dem. Dock
hoppades hon att förlossningens timme icke skulle
slå — för henne själf, nämligen — innan hon
fått hem tvätten och hunnit se om pelargoniorna
skulle blomma, som hon köpt på torget för
öf-ver tio mark.
Vid tanken på döden började tårarna ånyo
tillra utöfver Edla Josefssons kinder, och hon
stod just i beråd att snyta sig i en bordduk, då
positivets första suck brast lös på gården och
tonvågorna kommo inhoppande genom det
trasiga vindsfönstret.
Änkefru Josefsson stelnade i attityden.
Detta var ett tecken från himmeln! Där
II. — Asmodeus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
