Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes bekantskap. Instinktivt vände han nu
och började gå efter henne.
Framför en fotografs skyltlåda stannade hon;
Åke likaså. De stirrade envist på de utställda
korten, på nybakade studenter med blommor
ner på knäna och på en ung dam i segelkostym
med ett svallande haf i bakgrunden. Slutligen
tog Åke mod till sig och tilltalade fröken Signe.
Hon svarade inte, men stod lugnt kvar och
smålog och fuktade floret med tungspetsen. Åke
framställde en höflig förfrågan om han fick göra
henne sällskap; hon skakade på hufvudet.
Situationen började bli ohållbar, Åke ryckte fram
med en sista förtviflad resurs och klämde till
på måfå:
— Får jag vänta på er i afton?
Och se! nu svarade hon högt och tydligt ja.
— Men vi tar Kaisaniemi, jag är så utled vid
Alphyddan.
Därpå försvann hon i en port strax intill.
Åke var stum af förvåning öfver sin oerhörda
tur. Än lefva de gamla gudar!
Så gick han den gamla, vanliga vägen hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
