Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pinus silvestris
Rubus idaeus
Stellaria graminea
Taraxacum officinale
Trientalis euro’paea
Urtica dioica
Veronica chamaedrys
Viola Riviniana
De nitrofytiskt betonade elementen luxuriera.
Bottenskiktet: Yppig, förnämligast av Hylocomium proliferum och
Hyloco-mium parietinum formad matta med insprängd Rhodobnyum roseum och Mnium
affine.
Som ett utslag av edafidernas betydelse för granföryngringen kan tagas
ett moss-överdraget block, på vars yta av 100X50 cm antecknades telningar
av gran med täckningsgraden 5. De voro 32 till antalet, jämnåriga, och hade
redan börjat konkurrera med varandra.
4. (6.9. 1935.) Fig. 17 med sitt av rotvältan lyfta storblock är från en
1931-lucka i östligaste delen av ön. Fotografien visar också en björk som
överståndare mitt i ett granfall. De forna marbuskarna med elegant
mar-buskgräns.
5. (6.9. 1935.) Gran skärss kogen visar liksom Fiby urskog en av
successiva stormfällningar framkallad mosaikstruktur. Att utreda denna invecklade
struktur med för varje träd en individuell utveckling vad såväl ålder som
reaktionsår tal beträffar över hela linjen skulle påfordra ett mycket krävande
arbete. På huru ett sådant arbete i detalj ter sig tyda följande exempel.
Ej långt från föregående en 1931-lucka, som efter trädfallet låter
igen-växningen av en äldre lucka komma till synes. Den unga luckan skylles
egentligen fallet av en enda gran, vars stam låg i NW. Nu framträda några
i mosstäcket mer eller mindre inbäddade stammar orienterade omkring NO-linjen.
En av dem, en björkstam med nekrotiseringsgrad 6, om man på björken får
använda granens skala, täckes redan av Oxalis-Hylocomium-tÄeke. Den bar
på en liten sträcka 16 granplantor (jfr kapitlet om låg-föryngring).
Det låter sig ej bevisa, men är ganska troligt, att en gran med följande
mått, vilken stod mitt bland dessa nekrotiserade stammar, fått avslutningen
av sitt marbuskstadium genom dessa stammars gemensamma fall.
Marbusk-gränsen ligger vid omkring 0,5 m ö. m., där grenverket håller 165 cm i
diameter; de 21 innersta årsringarna äro mycket tunna (0,1—0,5 mm). Efter år
1882 bliva ringarna grövre (1888 3,7 mm). En borrkärna 0,0 m ö. m visar
från början breda ringar och ger endast 38 årsringar: den inskrivna marbuskens
topp ligger sålunda under 0,0 m ö. m. Alltså bör den förödande stormen, som
frigjort marbuskarna, falla på början av 1880-talet.
(J. Masur björksluckan. Strax N om Pörviken upptogs i ett mindre
område med ett av skogsfall betingat utvecklingskomplex profillinjen fig. 20.
Underlaget den vanliga storblockiga moränen med den för ett abiegnum herbidum
utmärkande bottenvegetationen; Oxalis 3—4, Hylocomia 5. På marken
lämningar av stammar med nekrotiseringsgrad 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
