Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ZOJA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade hon ställt sin enda stol; där slog hon sig
ner och stödde hakan mot händerna.
Sparsamt belyst av en avlägsen lykta låg
gränden därutanför. Här hade ingen
vandrare sin färd, ingen skugga skymtade, intet
eko av fotsteg hördes. Tystnadens väg till
ensamhetens land, tänkte Zoja med en
rysning. Men hon fortfor att se ut, att låta sig
sjunka likt en drunknande i den ödsliga
tomheten.
Plötsligt tändes där ljus i ett fönster
tvärsöver gatan. Zoja kunde se in i ett rum så lågt
och litet som ett dockskåp. En gammal kvinna
hade kommit in och började bädda sin säng
för natten. Hon var torftigt klädd och böjd
av ålder, men över hennes rynkiga ansikte
och de stela lemmarnas långsamma rörelser,
över hela det lilla rummet med sina gamla,
prudentligt uppställda möbler, sina vita,
nystärkta gardiner och de tacksamt
blommande krukväxterna bredde sig som en
strålglans av lycka och obruten frid.
Det var inte första gången Zoja fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
