Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - HÄXSKOGEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och sögo i sig av de goda likörerna. Den ena
gjorde en kastning på huvudet i riktning mot
månsjön. Sådana här tavlor målade man förr
i världen, sade han, jag undrar varför de
aldrig gör det numera. Jo, svarade den
andra, de djäklarna vill nog, men de kan inte.
Jacob Casimir gick fram och ställde sig
bredvid Veronica, utan ord. Han ville vänta
tills hans andning kom i takt med hennes.
För det är ju det: en människa som andas
häftigt känner inte på samma sätt som den
vilken andas långsamt och lugnt.
Veronica såg på honom och nickade tyst.
I detsamma dundrade hornorkestern löst
där inne. Jacob Casimirs ansikte förvreds
i en grimas. Ingen brist på metall, sade han,
men det visste vi ju förut. Slagdängorna
borrar sig in i ens hjärna, biter sig fast och
topprider en just när man andaktsfullt vill grubbla
över hur det ser ut på månens andra sida.
Det är ett övervåld som man står värnlös
emot.
Veronica lade sin hand i hans arm. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
