Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Karlevi, Vickleby sn (Pl. I-III)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
ÖLANDS ItUNSKRIFTER.
hvad som ofvan blifvit anfördt, icke kan vara yngre, är den tidrymd, inom hvilken
inskriftens inhuggande faller, temligen noga bestämd.
Vi hafva varit nödsakade att här utförligt yttra oss oin Karlevistenens ålder, då
denna eger betydelse för fastställandet af den dialekt, på hvilken inskriften är affattad.
Om denna fråga hafva olika meningar blifvit uttalade. Professor Svend Grundtvig räknade
Karlevi-inskriften till svenska runinskrifter och åberopade den som exempel på
skaldekonstens utveckling i Sverige i forntiden.1 Annars har man väl i allmänhet i likhet med
Rafn (se ofvan) på grund af innehållet i versen ansett att inskriften var dansk, och denna
åsigt har prof. Bugge i sina äldre skrifter visat sig hylla, då han åberopat språkformer i
inskriften såsom danska.2 Senare har dock prof. Bugge i denna fråga yttrat sig mera
betänksamt.3 Redan tidigare hade Bugges landsman Keyser på grund af versformen och
de poetiska omskrifningarna uttalat en förmodan att inskriften härrörde från en norsk
viking,4 och detta ansåg äfven Rosenberg vara möjligt.5 Sjelf har jag år 1886 i inskriftens
språk trott mig finna ett bevis för dess vestnordiska ursprung,6 och denna mening har
äfven omfattats af prof. Noreen, som i sin Altisländische und Altnorwcgische Grammatik,
2:te Aufl. (1892), utlåter sig (sid. 7), att Karlevi-inskriften är affattad »in untadelhaftcr
altwcstnordischer Sprache».7
Den mening jag tidigare uttalat, att Karlevi-inskriftens författare tillhört den
vestnordiska grenen af den skandinaviska folkstammen, fasthåller jag fortfarande. I
öfverensstämmelse med Keyser anser jag detta bevisas genom såväl versformen som de i versen
använda omskrifningarna. Vi hafva inga bevis för att versslaget Dróttkvætt någonsin varit
brukadt i Sverige eller Danmark, och vi finna öfver hufvud här inga spår af de konstigt
bygda norsk-isländska versslagen.8 — Likaledes är det i inskriften använda skaldespråket
vidt skildt från det poetiska språk, som vi lära känna genom de ostskandinaviska
runinskrifterna. Vi finna der visserligen någon gång omskrifningar, men dessa äro enkla
bilder, omedelbart begripliga för hvar och en med våra förfäders föreställningar förtrogen,
sådana som »mätta örnen» (L. 927) eller »gifva valkyrjans häst (vargen) föda» (Rökstenen).
Med de konstlade, konventionella omskrifningar, som de norsk-isländska dråpaskalderna i
sådant öfverflöd använda — omskrifningar, som oftast knappt kunnat vara begripliga för
skap, Torin nr 105. Denna senare sten har ett stort kors på midten. Jfr också den ofvan s. 20, not 6
omtalade danska Fjenneslefstenen och talrika andra.
1 Historisk Tidsskrift, 3:dje Kække, V sid. 603 (18G6—7): »Den ølandske Karlevisten med sit kunstige
drottkvætt skjaldevers–kan nævnes som bevis for at der ogsaa i Sverig i ll:te årh. fandtes enkelte, der
havde tilegnet sig denne kunst.»
2 Tidsskrift for Pliilologie og Rœdagogik, VII sid. 335; Tolkning af Iiulskriften på Rökstenen,
ATS V, sid. 138; jfr också ATS X, sid. 234.
3 Hos Torin, Vestergötlands Runinskrifter, 3:dje saml. sid. 25.
4 Efterladte skrifter I, 1866, sid. 86.
5 Nordboernes Aandsliv, I sid. 130 f.
6 ATS, IX 2 sid. 13 not. Jfr Arkiv för Nordisk Filologi VI (1890) sid. 195.
7 Jfr också Pauls Grundriss, I s. 440, 2:te Aufl. I sid. 546.
8 En visa i drottkvætt tillskrifves Sven Tjuguskägg i en äfventyrlig berättelse i Flatöboken I sid. 213.
Men det torde icke vara mången, som tror att kungen verkligen diktat den (jfr Bugge, ATS V, sid. 138 not).
Lika litet torde någon vilja erkänna äktheten af den visa, som i Styrbjörnar pdttr, Flatöboken II, sid. 71,
tillskrifves ^danskarne». En vísufjórðungr, som i Odd Munks Olof Tryggvasons saga kap. 62, Fm S. X (Groths
uppl. sid. 94) tillskrifves Sigvaldi jarl, hör till Siglivats Bersöglisvisur; se Thorláksson, Udsigt over de
norsk-islandske Skjalde, sid. 56.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
