Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103. kaga kyhka, hankkinds iii).
103
103. Kaga kyrka, Hanekinds hd.
Pl. XXXIV. Fig. 2.
Omkring medio av juli 1907 upptilektes vid restaurering av Kaga kyrka en runsten
invid marken i vapenhusets östra yttervägg.
Ämnet är rödaktig granit. Stenens höjd är 2,27 rn; största bredden i foten 1,13 m,
bredden i toppen efter den ramlinie, som upptill begränsar ristytan, är 1 in. Tjockleken
är vid foten 35 cm. Slingans bredd är 12—16 cm.
Ristningen är mycket svår att utreda, men runornas läsning kan dock anses säker.
Däremot har slingans sträckning flera oklara punkter, särskilt slingknuten, där man icke
ser, hur ormens hals och stjärt slingrat sig under varandra, samt ormens stjärt, som
måhända är oriktigt uppritad; det förefaller nämligen, som om en knorr funnes mitt emot U
i bufa. Mellan denna och ormhuvudet förefaller det, som om spår funnes av ett kors,
men dessa spår äro så otydliga, att de icke kunna redas.
Inskriften börjar efter det flata ormhuvudet med det mycket otydliga tufi. Uti Stain
sitter bistaven mycket högt på n.
Den avlidnes namn är det mest svårlästa uti inskriften. Slutet är någorlunda tydligt
bufa, som i början har någon sammansättningsled av tre runor. Av denna led är sista
runan tydligen |l, ehuru bistavarne utgå från stavens ändar, alltså en annan form än uti
|linsi. Ledens andra runa torde vara i, ehuru icke toppen är alldeles tydlig, emedan den
löper över en knöl i stenen. Av ledens första runa är staven tydlig; något t. h. om
staven finnes en bistav till I, som visserligen är något kantig men rätt djup och
säkerligen av ristaren åsyftad.
Den avlidnes namn är alltså li|lbufa. Då fsv. Bove finnes ristat ack. sing. bofa Ög. 113
Nykvarn och Broby, Runtuna sn, Rönö hd, Södml., undersökt av mig 1904, bofi T. 93
Blidsberg ävensom nom. sing. bufi Grødby, Gyldenså och Brohuse pA Bornholm, kan det
icke vara en biform till Bo, som Lundgren, Personnamn, ifrågasätter, utan är sannolikt
kortnamn av ett sammansatt namn (t. ex. Bofastr), vilket Lundgren ock håller för möjligt.
Därav följer, att. första leden li|l- måste vara ett personligt tillnamn, och det ligger då
nära att antaga, att Bove fått tillnamnet LiÖ-Böfi, emedan han tillhört den livvakt hos
Knut den store, som kallas pingmannaliö. På B. 349, L. 50, D. I 21 Kålstad anföres
likaledes om den avlidne satsen: SUm • liestr • sat • i|likali|li ’som västerut satt i tingalidet’.
Det var säkerligen en stor utmärkelse att bliva upptagen bland dessa utvalda kämpar.
Jfr Ögl. 111 Landeryd, där det om den avlidne säges: aR • uaR • miR : : knuti: ’som var
med Knut’.
Inskriften är alltså följande:
tufi: raisti: stain : |iinsi • iftir : li|lbufa - fa|mr • sin •
5 10 15 20 25 30 35 40
Översättning: Tove reste denna sten efter Lid-Bove, sin fader.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
