Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blomqvist stod kvar och upprepade i
tankarna dessa fröken Sveas afskedsord.
Ja, naturligtvis, så var det ju. Nu var
det sagdt och kunde aldrig bli annorlunda.
Manja bedrog honom öppet med en
annan man — nej, med andra män.
Och nu när de dunkla misstankarna,
den undermedvetna vissheten med en
främmandes tillhjälp format sig i ord, nu såg
han allting stiga fram i klart ljus.
Studenten Kjellberg, Josef Dorschik, Djoni
Claesson. Kanske fanns det ännu andra
som han inte ens hört namnen på.
Han skrek inte, han grät inte, han svor
inte ens. Gick bara af och an på en gata
som hvilken annan nattvandrare som helst.
Alldeles rakt, midt på trottoaren gick han.
Men han kände ett sådant förfärande
tomrum inom sig och kring sig, att han
längtade efter den råa, hysteriska,
främmande kvinnan som nyss åkt bort. Som
en vidrig orm hade hon stuckit honom
med sina sista ord, men han längtade lika-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
