Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1908.
På några ställen synas bokstäfver, som äro svårtydda och osammanhängande. Ett
par väskor hafva broderier som likna bokstäfver H. el. M. samt I. A. Bården på en
klädnad kan läsas så:
Q. A. N. L. H. M. A. C.
Hvilket jag tyder sålunda:
Quintinus Antverpiensis Lineavit.
H. M. A. Contexuit. (?)
Om hela serien måste sägas att den är ett mästerverk af måleri och väfnadskonst.
Färgerna äro underbara genom sin renhet och harmoniska sammansättning. Genom
in-slagning med guldtråd får det hela en gyllene ton. Man har intryck af en öfverflödande
prakt, en allsmäktig fantasi och ett aldrig sinande förråd af former. Behandlingen går
så i detalj att hvarje tumsbredd, hvarje sten eller strå innehåller en konstnärlig lära.
Rent tekniskt har hvarken måleri eller väfnadskonst åstadkommit något bättre. Det är
med verklig virtuositet som man återgifvit dessa massor af brokad, siden och sammet.
Därtill den mästerliga anordningen af färger och former, den lifliga kontrastverkan och
den öfverskådliga framställningen. Kompositionen rättar sig efter väfnadsteknikens
dekorativa fordringar, som gå ut på ett bredvid-hvartannat och icke ett bakom-hvartannat.
Hufvudsaken är icke att gifva illusion af verklighet utan att ornamentalt uppfylla en yta.
Denna princip kan emellertid uppfattas på många olika sätt, och det är ännu ett långt
steg till den fria rytmen i t. ex. Rafaels tapeter. Detaljerna äro öfver allt beröm och
innehålla glänsande iakttagelser. Alla de enskilda figurerna komma till sin rätt och äro
lika träffande karaktäriserade och det är antagligt att många äro porträtt, fast det nu är
omöjligt att identifiera dem. Det är genom denna skärpa i karaktäristiken såväl som
genom den lifliga sceniska utvecklingen som det hela får en sådan likhet med ett drama.
Äfven de allegoriska figurerna inbjuda ju till jämförelse med teatraliska paralleler i
medeltidens moraliteter. Men i motsats till dessa har denna serie liksom altaret i
Antver-pen en dramatisk kraft, som man vore frestad att kalla shakespeariansk. Åtminstone är
det en konst som har närmare beröringspunkter med Shakespeares än hvad fallet är i
fråga om denna och den rembrandtska, hvilkas likhet vanligen åberopas. Men kanske
har den största frändskap till den äldre kraftiga renässansdramatiken, till de färgrika
mångskiftande chronicle-plays och till Marlovves fantastiska, blodfulla och af handling
svällande tragedier.
I brist på dokument är det icke längre möjligt att exakt bestämma det förhållande
i hvilket Quinten Matsys stått till dessa tapeters väfvare. Men att nerven och andan i
denna konst äro hans, det är icke möjligt att betvifla, så nära som t. o. m. detaljerna
öfverensstämma med hans autentiska arbeten.
Quintens verkliga förhållande till tapettillverkningen skall, som man får hoppas,
med tiden närmare bestämmas af specialforskningen.
Tillsvidare råder på detta område af konsthistorien en fruktansvärd oklarhet. Destrée,
i sitt arbete öfver utställningen i Bruxelles*) uppräknar bland artister som arbetat för
tapeter: Rogier van der Weyden, Hugo v. d. Goes, Jean van Room, Maitre Philippe,
Bernard van Orley, Jean Vermeyen, Pedro Campana, Michel Coxcie m. fl., men icke
Qvin-ten Matsys. I stället tillskrifver han ett antal tapeter som röja den senares inflytande,
den förut alldeles okände “Maitre Philippeu.**) Denne mästares existens grundar sig på
ett dokuniQQt som meddelats af Alexandre Pinchart och Van Even ur Comptes de la
confrérie du Saint Sacrement i Löwen och som jag citerar ur den franska öfversätt-
G.
*) Jos Destrée. Tapisseries et seulptures bruxelloises a l’Exposition d’Art anden bruxellois.
Van Oest & C:o.
**) Desirée. Maitre Philippe. Bulletin des Musées Royaux. 1903.
Bruxelles 1906.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
