Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JULTIDNINGAR.
25
måste söka hålla sig uppe i konkurrensen. De sämre jultidningarna sätta sin Iit först
och sist till två saker: omslaget och konstbilagorna. Omslaget — färglysande, sött och
sentimentalt — är en parallelforeteelse till de stora grannlåtskaramellerna med märken
och verser, som innan upplysningen stigit till dess nuvarande höjd, af landtlige
tillbed-jare brukade presenteras den utkorade. Konstbilagoma närma sig genom motiv och
utförande de gamla sekunda oljetryckens nivå. När en jultidningsförläggare har att välja
taflor för reproduktion i ett museigalleri, slår det inte fel, att han ej letar reda på den
banalaste och mest intetsägande taflan i hela samlingen och med ett: “se det är just det
som går i vår publik- motiverar valet. Företag af den arten förtjäna ett
utrotningskrig, därom kan ej vara tu tal. Men de bättre jultidningarne, de måste väl konstnärligt
hålla måttet? Deras medarbetarlistor te sig ju så imponerande, och de innehålla så mycket
förträffligt, vackra omslag, präktiga vignetter och illustrationer, väl valda och
omsorgsfullt framställda konstbilagor. Hvad kan man mer begära? Jo, man kan begära en
verklig mening i allt detta och med det hela, former, utstyrsel och innehåll. Hvad är
meningen med omslaget. Det är en färgreproduktion efter en målning — ett bibliskt
motiv, ett vinterlandskap — en reproduktion som ganska bra återger oljans eller
akvarellens teknik och ger en liknande illusion af rum och form som originalet. Håller man
upp bladet framför sig, ser man det ju, sätter man det inramadt på väggen har man en
ej oäfven tafla — men lägger man tidningen på bordet gör sig omslaget icke alls. Och
det borde dock vara en omslagstecknings enda väsentliga uppgift att smycka en
horisontal yta. Omslagets anspråk på att verka som tafla och önskan att göra
konstbilagoma lämpliga som väggprydnader föranleder valet af ett format, som är obekvämt och
har med sig ledsamma konsekvenser. Den tråkigaste af dessa är trycksidans enorma
omfång och nödtvungna uppdelning i spalter. Med spaltuppdelningen följer en stor
svårighet att placera textillustrationer på ett tilltalande sätt och så att de ej verka störande
vid läsningen af bredvidstående spalt.
Den illustrativa och ornamentala utstyrseln af jultidningarnes inre står, om man
endast fäster sig vid de olika enskildheterna, ganska högt. Illustrationen har ju under
skämttidningarnes auspicier nått en viss blomstring hos oss, och sinnet för den rent
smyckande bokdekorationen har äfven vuxit.
Men knappast någon jultidning ger som helhet ett konstnärligt gynnsamt intryck.
Man saknar allt för påtagligt stil och konsekvens och har snarare förnimmelsen af att
hålla i sin hand en samling blad än ett häfte. Först kommer en verkningsfull
omramning i streckmanér, så ett par illustrationer i lavyr, några fotografier efter naturen, en
reproduktion i tontryck o. s. v. Alla manér och tekniker blandade i babylonisk
forbistring och sidorna företeende det mest olika utseende, än lugnt och monumentalt, än bizarrt
och improviseradt, än nyktert sakligt. En konstnärlig själaspis, hvars materiella
motsvarighet är det gammaldags smörgåsbordet vid bättre julkalas. Det kommer ej här i fråga
att söka utröna, om det gifves något samband i detta hänseende mellan bildernas och
textens beskaffenhet. Åtskilligt af det illustrativa innehållet saknar äfven
existensberättigande och mening, i det att det anknyter sig till sådana episoder i texten, hvilka ej
kunna eller behöfva framställas i bild. Hvem har ej skrattat åt teckningen med
förtydligande underskrifter sådana som: -han reste sig och gick*, -hon undvek hans blick-?
Men därmed äro vi inne på frågan om den illustrativa konstens roll och uppgift i det
hela, och det problemet tarfvar att diskuteras för sig själft. Af jultidningarnes attribut
återstå de s. k. konstbilagoma. I många fall synas dessa * bilagor- utgöra publikationens
egentliga clou. De tillmötesgå den stora publikens kraf på billig och färgrik
väggprydnad och hafva tvifvelsutan i många fall bidragit att öka kännedomen om och sinnet för
modernt svenskt måleri. Men så godt som utan undantag återge de i ofullkomligt
tre-färgstryck och liten skala oljemålningar af stundom väldiga mått. Afståndet mellan ori-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
