- Project Runeberg -  Svenska slöjdföreningens tidskrift. Organ för konstindustri, handtverk och hemslöjd / 1908 /
71

(1905-1931)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OM KONSTSLÖJD.

71

oförståelsen för ytbehandling hos våra bygghandtverkare är, det vet hvar arkitekt. Med
maskinslaget fasadtegel insatt af en okänsligt korrekt murare kan ingenting göras
vackert. Ytbehandling skall vara formgifningens utgångspunkt så att den passar i stycke
med den och förhöjer formen alldeles som bladporerna förhöja bladets och barkbildningen
förhöjer trädstammens former.

Efter denna korta antydan om de många resurser som ligga endast i ytbehandlingen
ville jag ingå litet i själfva formbehandlingen och begreppet stilisering. Alla äro vi ense
om att en tecknings eller målnings konstvärde fordrar en skicklig och välberäknad
penn-eller penselforing. I ännu högre grad är verktygets skickliga, välberäknade förande en
grundfordran för konsthandtverket, däri man måste riktigt lista ut de enklaste dragen för
att gifva bästa verkan och som leda fort och direkt till det färdiga tillståndet. Börjar
man knåpa och peta, så fortgår det i oändlighet och verket blir karaktärslöst.
Utförandets teknik behärskar således på sitt sätt den formgifning som framfödes af det
dekorativa begäret. Men tekniken är resultatet af en mångfald uppfinningar och hvarje
dekorativt grepp är en uppfinning. Stilisering är således resultatet af tekniska och dekorativa
uppfinningar, den, som tror att han stiliserar genom att utan vidare godtyckligt förändra
en form, bedrar sig, han gör ingenting annat än en “tillkrystning“. Stil är resultatet af
uppfinningar, af kultur, och icke af hugskott.

Men i uppfinningen ligger ett visst öfverdrifvande af naturen, uppfinning är något
som är mer än direkt natur.

Konst innebär således otvifvelaktigt en viss öfverdrift af naturförutsättningarne.

Den öfverdrift, som har en sund materiell grund och är ett utslag af lifsglädje, af
fröjd öfver naturens många härliga egenskaper, den innebär något af äkta konstnärlighet,
af lifsfrö och Utvecklingsmöjlighet, men så snart man rör sig på overkliga områden
uppkomma genom uppkonstruerade teorier, ritande eller modellerande utan stöd af realiteterna
öfverdrifvet originalitets- eller reklambegär m. m. så är hvarje minsta steg en öfverdrift
som går mot förfall. Detta vill jag belysa med ett exempel. Antag en målare, en
konstnär som väl behärskar sin pensel och palett. Inspirationen tvingar honom att göra
vissa öfverdrifter, men hans konstnärliga ingenium skall behärska dessa öfverdrifter, som
då göra hans verk till konst, skulle han blott kopiera naturen så vore han blott en
lef-vande fotografiapparat. Då han nu direkt har handen vid sitt verk så kan hans
konstnärliga ingenium arbeta och döma direkt, arbetet har då förutsättningar till att blifva som
målaren själf vill hafva det, m. a. o. han står direkt framför de materiella resurserna.
Men antag att samme man skall göra ritning till ett skåp t. ex. Antag vidare (ett
naturligt antagande) att han icke är hemmastadd med alla snickarens knep att öfvervinna träets
krångliga egenskaper, att han icke öfvat sig i träsnideri, men är van att teckna blommor
och blad, antag att han sällar sig till den satsen att det mänskliga ingeniet står öfver
alla material, litar för mycket på nutidens resurser och tar sig till med att rita något
som mera är en blomsterberså än ett skåp (värre har händt). Snickaren kanske lyckas
med vissa förändringar få ihop skåpet, af så lång varaktighet som publikens förtjusning.
Det är något sådant jag menar då jag påstår att så snart man rör sig med
overkligheter, d. v. s. på områden där det konstnärliga ingeniet icke kan döma direkt, så är
hvarje steg en öfverdrift som går mot förfallet.

Man måste inom handtverken själfva intränga i de materiella grundprinciperna och
behärska dem så att nya uppfinningar eller kombinationer kunna framkomma, som kunna
gifva uppslag till nya former. Vi veta hur i alla tider så skett, vi veta hur uppfinningen
af metallgjutning grundlagt sin tidsålders hela kultur, hur uppfinning af järn och stål
omskapat all konst och hur uppfinning af exempelvis hvalfvet varit upphof till nya
konstepoker. Hvarje handtverk är grundadt på en mångfald uppfinningar af hvilka
många gått förlorade under 1800-talets förfall. Vi kunna naturligtvis ej omskapa handt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:23:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ssf/1908/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free