Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5. Om de svenska folkmålens frändskaper ock etnologiska betydelse af J. A. LUNDELL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM DB SVENSKA FOLKMÅLBN.
37
Bohuslän ock mellersta Halland. Det sydöstra hörnet, Kalmar län,
afskiljes åter parallelt med den nyss angifna gränslinjen, ock man
säger där ju sju o. s. v. liksom på Grottland, i Småland ock längre åt
söder. Uppland ock Södermanland utmärka sig med
stockholmskan för sin behandling af e-, ä- ock ö-ljuden: före r ock l blifva
åt minstone i Stockholm ock Södertörn ä ock ö mycket breda,
t. ex. har här, /parlek kärlek, nästan hora höra. Slutet e (e) finnes
icke häller, utan ersättes af öppet, som sammanfaller med slutet
ä, så att man med samma ljud har sa sat se sett, ham (om ej hæm)
hem ock mqta nieta eller mäta1). Uppland däremot har för e
(ock ä) ta, för ö åter yø. Gremensam för dessa landskap är väl
också förlust af känslan för det grammatiska könet: om allting
säger man han, t. o. m. om kyrkan, flugan, kon o. s. v.2). Vissa
egenheter i ljudstyrkans fördelning tyckas finnas i Uppland. I
nominalböj ningen äro dag dagen dagar daga, vän vännen vänner
vannera, ock likaså guhba, föttera, fleckera typiska former; men -r i
obest. plur. af A-stammar ock svaga mask. fins icke i de båda
götaländerna eller i Småland, i Närike tjänstgör obest. plur. på
-ar äfven, med ändring i vokalen, som bestämd form; Värmlands
Fryksdal ock Alfdal hafva i best. plur. den norrländska
formen -an, ock analogien har under denna ändelse drifvit in alla
substantiv, så att Alfdalen har icke blott hœstan hästarne, nqvan
näfvarne o. s. v., utan ock vœnan vännerna, hænran händerna,
jccritan flickorna3); i andra delar af Värmland ock i Bohuslän höres
-ane, -ena, -ene, på ännu andra håll i Värmland, Västmanland ock
Bohuslän dagera dagarne, hästera hästarne. Områdets utkanter visa
rundt omkring centrifugala former. Jag är icke den förste som
anmärkt, att Roslagens oek Södertörns mål visa åt öster: k1, sk1,
g1 ock ti (sti) äga här ännu en hotad tillvaro ; i Roslagen (ock
Uppland) finnas ie, yö, iö, liksom i de östra målen; åt minstone
söder-törnskan är ett utprägladt i-mål; former sådana som smedri
smederna, sönri sönerna, tändri tänderna hafva ett afgjordt estsvenskt
tycke. Med nyländskan samt Korpo- ock Houtskärsmålen för ögonen,
där h ock j£, g ock §$ eller y ligga så nära hvarandra, gör man dock
klokast i att tils vidare lemna alla hypoteser om vandringar ock en
närmare frändskap mellan estsvenskarne ock befolkningen på båda
sidor om Mälarens utlopp i sitt värde. Det är icke alldeles utan
exempel från andra håll, att skärgårdsbor, mindre hemmastadda till lands
än på vattnet, ej hålla jämna steg med sina grannar inåt landet
ock hafva ett språk för sig. Något sådant tyckes vara fallet både
i östgötaskärgården ock Blekingsskären, kanske i Bohuslän också.
’) Jfr Alf. 8. 93, 95, 97, 100, 104, 124 ff. 2) Rydqv. II, s. 290. 3) Nn
Dalbym. § 172.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
