Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 5. Om de svenska folkmålens frändskaper ock etnologiska betydelse af J. A. LUNDELL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
Bd I. Nr 5. — J. A. LUNDELL.
len bredvid de medelsvenska: beij bärg, belj helg, regn regn (för reg’n),
v för hv, bryte för bijota; inom böjningen exempelvis pres. af starka
verb utan omljud, ändeisen i alla -er, plur. domer doma domar -ne, viser
visor, liksom i det angränsande Bohuslän, ock -t i ändelser.
Den slutsats, till hvilken jag kommer, är altså i det hela, att
Norges m&l öster om IiangQeld, b&de norr ock söder om Dovre,
höra till samma stora grupp som de norrländska p& båda sidor
om Östersjön ock bland dem komma närmast de inre, att
sär-skildt m&len i Trondhjems stift nästan fullständigt komma öfver
ens med Jämtlands ock Härjedalens; men att däremot det
norska Västlandets munarter m&ste uppställas som en särskild
huf-vudgrupp, hvilken dock bland öfriga grupper kommer den
norrländska närmast, liksom på andra sidan gottländskan gör. I vår förut
gifha skematiska uppställning äga vi altså att i öfverensstämmelse
med denna slutsats utvidga fyndorterna för de norrländska målen,
samt inskjuta mellan de norrländska ock medelsvenska:
Västnorska mål väster om Langfjeld från ock med Lister uppåt,
så långt som Bergens stift går, med: blott l; r ( + k);
r-supra-dentaler; k, sk, g förmjukas äfven i inljud; c = /, C//?) ; J* = s +
kj C?y?)î sl-^ti, ll->dl, nn (rn)->dn; intet w; mb, Id, nd, gg, Ig, rg,
gd finnas; hv- fty-; -g—> -v-? icke nn -> g; i ock y före två
kons. som i fornspr.; aflednings-ja- kvarstår; blott u + u; å finnes
vanligen; gamla diftonger: ei, au, øy; i-mål; utan spår af kort vok.
+ kort kons.; médius + lenis; — l:a konj. utan -de, -tiimperf.ock
sup.; sup. på -d okändt; st. sup., best. sing. neutr. o. s. v. utan-t;
best. sing. fem. ock plur. neutr. samt adj. på-en i fem. utan-n; best.
plur. mask. ock fem. -adne, -adn; komp.-are; — adj. på -n ur äldre
ackus. lära ej finnas.
Släktskapen mellan nu afhandlade skandinaviska mål belyses
på ett särskildt sätt genom en mängd enstaka öfvergångar ock
former i enskilda mål på båda sidor om Kölen. Sådana företeelser
inom ljudläran äro: -d för -d i Nordfjord ock Söndmöre ock i
dalmä-let1); bortfall af v- före o ock u liksom i dalmålet2); af v ock g
efter vokal i Söndmöre, Nordhör dland m. fl. st. liksom i de skånska
målen3); af l före m, v, k, g i Telemarken, Råbygdelaget ock
Säter sdalen liksom i dalmålet4) ; förlust af h-, medan det i andra ord orätt
tillsättes, på några ställen af Västlandet liksom på flere ställen i
mellersta Sverige5); tillsättning af -n i vissa enstafviga fem. i
Hallingdal, Valders ock Värmlands Alfdal6) ; öfvergångarne fu-mn -> to
(bdn) i Sogn, Hallingdal ock Valders liksom i Närike (bn)7); hj- ->
’) Aas. Gr. § 33; Alf. s. 24 f. *) Aas. Gr. § 133; Alf. s. 79. 3) Aas. Gr. §
133, 138; Alf. s. 80 f. 4) Aas. Gr. § 116, 130; Alf. s. 49. ®) Aas. Gr. 140; Alf. s.
81. #) Aas. Gr. § 131 anm.; Nn Dalbym. § 117. 7) Aas. Gr. § 60,132 anm.; Alf. s. 22.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
