Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 12. Om terrainlära. Af J. F. N. AROSENIUS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
Bd 1. Nr 12. — J. p. N. AROSENius.
Terrüen t såsom öfvervägande (likaledes relativt tagen : torde
kunna anses förekomma i Jemtland. Passen mellan detta landskap
och Norge ligga omkring IKK) meter öfver hafvet. Topparna hinna
• 1,600 till 1,700. Fjelltraktens inbördes pjemnheter äro således här
af större betydenhet än hela dess kamhöjd öfver hafvet. Ännu
större blifver skilnaden, om kamhöjden räknas öfver Jemtlands
högslätt, hvarä Storsjön ligger vid 292 meter.
Nu händer, att icke den ena af de tre termerna är
öfvervägande, utan tvä lika ansenliga, men den tredje ringa. Eller väl
ock, att alla tre äro betydliga, eller slutligen att ingen af de tre
är det. Genom dessa kombinationer uppkomma följande 8
hufvud-former (ej fler, ej förre), som höjdbildningen i en trakt kan ega:
o . . v , . p . . t. . vp .. vt!. . pt. . vpt.
De sträcka sig stundom ganska vidt, så att man väl skulle kunna
indela ett land i områden allt efter markens skaplynne. Man skiljer
derigenom fjelltrakt, högslätt, knaggligt lågland och andra arter
mark hvar för sig. Man undviker att, såsom Palmblad ej utan
skäl klandrade, sammanföra höglandet med kusten, Bern med
Amsterdam, hvartill indelningen efter endast floddalar eller
landtryg-gar leder. Vid underafdelningar kunna dessa i alla fall nyttjas.
Dä här sä ofta framställas invändningar mot ässystemet (eller
formen p tillämpad i tid och otid), är ej mer än billigt att jemväl
varna för ett ensidigt fasthållande vid terass-systemet (formen v),
som genom Ritter fick ett väl stort insteg i geografien. Han
indelar all mark i Hochland, Stufenland, Tiefland. Otvifvelaktigt
finnas några nejder, der sådan indelning passar ; men naturen binder
sig icke uteslutande vid blott en enda af formerna.
Enligt Humboldt har medelhöjden af bergsträckningarnas
djupaste insänkningar ett anmärkningsvärdt förhållande till kammens
medelhöjd, och denna till topparnas höjd. Medelhöjden af Alpernas
pass är 2,296 meter, kammens medelhöjd 2,339, högsta toppen 4,796.
Alltså förhåller sig kammens medelhöjd i denna bergstrakt till
topparnas höjd som 1:2. I Pyrenéerna är detta förhållande helt
olika. Lägsta passet, Gol de Fnymorin, har 1,871 meters höjd,
under det de högsta uppstiga till 2,600. Kammen förhåller sig till
toppen som 1:1,4. I Cordillererna är förhållandet som 1:1,8; i
Himalaja likaledes som 1 : l,s, men i Kaukasus 1 :2 på samma sätt
som i Alperna. Att angifva förhållandet i Norge, torde vid
närmare undersökning befinnas brydsamt nog.
För att nu återkomma till landthöjderna eller landtryggarna
(duab), har man genom dem visserligen fått någon styrsel på
de oräkneliga kullarna: men äfven landtryggarna äro oftast väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
