Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr. 9. Om de Geodetiska och Astronomiska ortbestämmelserna i Sverige. Af P. G. ROSÉN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
Bd I. Nr 9.
P. O. ROSÉN.
sättningar efter forna signaler eller bära bergtopparne deraf namn,
men för öfrigt är det oftast alldeles obekant, när eller af hvem
arbetet verkstäldes.
Det är först i andra decenniet af detta århundrade, som
trianguleringen i vårt land började att bedrifvas mera planmessigt och
med större noggranhet, sedan bättro instrument blifvit anskaffade.
Ändamålet med triangelmätningarne hade förut varit mera
uteslutande hydrografiskt, men nu började äfven för landtkartor större
fordringar på noggranhet göra sig gällande. Fältmätningskorpsen
hade blifvit inrättad år 1805, och såsom ett dess åliggande ingick
att upprätta en på trigonometriska arbeten och astronomiska
iakttagelser grundad karta öfver landet.
Fältmätningskorpsons första triangelmätningsarbeten bestodo i
officerares öfningar sommaren år 1807 mellan Stockholm och Upsala
under ledning af professor Jöns Svanberg. Samma år
trianguleredes ock Stockholms stad för första gången. Men den egentliga
trianguleringen af landet började i Skåne år 1812 och utfördes af
kapten Thersner från halländska gränsen längs skånska kusten till
trakten af Sölvesborg. Denna triangulering* stödde sig på Lunds
observatorium och på en baslinie, som uppmättes i Ingelstads härad
i sydöstra Skåne medelst en basapparat af trä, hvilken sedermera
användes vid flere basmätningar och lemnade för sin tid
synnerligen goda resultat. Vinkelmätningarne utfördes med en 12-tums
teodolit förfärdigad af Reichenbach. Donna triangelmätning lemnade
visserligen stödjepunkter för den pågående fältmätningen, men fick
för öfrigt i likhet med flere efterföljande ingen varaktigare betydelse,
emedan man ännu icke brukade beteckna signalernas läge genom
några varaktiga och utmärkande kännetecken, hvarigenom de i
framtiden kunde återfinnas.
Det var först med år 1823, som man började tänka på att dessa
dyrbara punkter kunde blifva till nytta äfven i framtiden, hvarföre
en person utsändes, som dels med varaktiga märken, hufvudsakligen
bestående uti jerndubbar, som nedslogos i berghällar eller
jordfasta stenar, sökte utmärka triangelpunkternas läge, dels genom en
teckning med åtföljande beskrifning skulle underlätta punkternas
återfinnande. Efter denna tid har man nästan alltid iakttagit att
varaktigt utmärka triangelpunkternas läge, så vidt det varit möjligt.
Åren 1813 och 1814 voro alla mätningar vid kartverket in-
Kongl. Yet. Akad. Handl. 1819.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
