Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PSOE TESS
18
skrefs, sedan hon nedlagts på den sjukbädd,
som blef hennes dödsbädd.
Mathildas nervlidande tilltog med hvarje
år, och det var henne under långa tider
omöjligt att på grund af hufvudvärk och kraft-
nedsättning företaga något som helst arbete.
Hon ombytte ofta vistelseort i hopp att vinna
lindring; särskildt tycktes den höga, rena luften
i Norrland inverka förmånligt på hennes nerv-
system, men under längre uppehåll nödgades
hon äfven där förblifva overksam. Så skrifver
hon en gång med afseende härpå:
»Jag tycker att det är mitt arbete, som skulle
gifva lifvet glädje och värde — och så får jag icke
arbeta. Hvad det är underligt, att det skall behöfvas
så mycket lidande för att ingå i Guds rike; att just
dessa små barn, som han älskar mest, dem tuktar
han så hårdt. O, att vi blott kunde fatta, att dessa
pröfningar, hvilka för det opånyttfödda sinnet framstå
som de rysligaste, måste vara endast kärlek. Han
som lägger på bördan, vet ock hvarför, och en gång
skall allt bli förklaradt, var det ord som madame
Monod gaf mig vid afskedet. De få ögonblick jag
sammanträffade med henne under mitt sista pariser-
besök (1889) äro ljuspunkter, hvilka länge skola stråla
i. mitt minne, — — Det är en outsäglig lycka att
ha fått komma till Gud, och må hvad som helst
komma, blott ingenting aflägsnar mig från Honom,
Det är en frihet, som man aldrig förr anat, en glädje,
som "man aldrig förut smakat. Ju mer jag tänker
häröfver, desto mera förefaller mig denna lycka som
en nåd, helt och hållet oberoende af min vilja. Jag
har sannerligen aldrig velat komma till Gud. Att
jag ville det, då min vilja en gång blifvit böjd, det
är en annan sak. Innan dess tror jag icke, att någon
kunde ha gjort skarpare motstånd. Och ändock hörde
jag till dem, öfver hvilka han förbarmar sig! Är
icke detta nåd, uteslutande nåd!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
