- Project Runeberg -  Mathilda Roos. Lefnadsteckning /
25

(1908) [MARC] [MARC] Author: Mathilda Roos, Sigrid Storckenfeldt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

25

Så skritver hon i juni 1895 efter en mycket
svår tid:

»Jag är så arm och uttorkad, som Jonas kurbits!
Hvar är den kärlek, det mod, den förtröstan, som
jag hade, när jag först blef ett Guds barn och lärde
känna min Frälsare? Det är som om någonting
söndergnagts inom mig, men o, jag vet ju, atl han
icke sönderbryter den krossade rön, att han icke släc-
ker den rykande veken Huru sköna äro ej dessa
löften. Just nu komma de så lefvande för mig i all
deras härlighet. — — Mitt hufvud är än sämre än
bättre. Litet har jag, Gud vare tack, på sista tiden
kunnat arbeta och det är en sådan lättnad med af-
seende på tidens längd. En berättelse till Vintersol
har jag slutat. Få se om jag i sommar hinner sluta
min långa berättelse, det vore bra roligt; meni mot-
satt fall hoppas jag dock få sluta den i höst,»

Knappt 14 dagar härefter 9 juli 1895 kom-
mer följande glada meddelande:

»Just nu har jag nedskrifvit sista raden på min
berättelse! Det känns så underligt! O, hur mycken
oro, huru mycket plågor och strider, hur mycket miss-
nöje och knot, hur mycken förtviflan under denna
tid — och under allt detta hur gränslöst mycken nåd,
hur mycket tålamod och kärlek från Guds sida. Hur
många gånger har jag ej klagat mot honom och dock
har det varit han som uppehållit mig, som gjort det
omöjliga möjligt. O, att nu blott mitt arbete blefve
till hans ära, att jag kunde glömma mig själf, glömma
tanken på människorna och endast önska, att min
bok måtte ingå som en liten faktor i det stora arbe-
tet för hans rikssak.»

Det är onekligen af största intresse att se
huru Mathilda själf uppfattade detta sitt arbete
och det höga mål hon därmed åsyftade. I
en af de många nekrologer, som efter hennes
död förekommo i tidningar af snart sagdt alla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:23:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ssmathroos/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free