Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
paradox, men är icke desto mindre en fullt bevisad
vetenskaplig sanning.
Den moderna fysiken har med matematisk
stränghet bevisat, att ingen kraft kan försvinna, lika litet som
en atom af materien kan blifva till intet. Kraften
liksom materien vexlar verkningssätt eller form, men
ändras icke till sin mängd. Värmet, som utvecklas i
ångpannan, förvandlas af maskinen till mekanisk kraft,
och denna kan åter förvandlas till värme och
frambringar då jemnt och nätt så mycket värme, som användts
för erhållandet af den mekaniska kraften. Värmet
utvecklar ljus, och solens ljus frambringar på jorden
värme. Alla veta, att en växt icke gror eller trifves
uti mörker eller köld. En viss ljus- och värmemängd
är nödvändig för växtens lif, hvilket, från kemisk
ståndpunkt betraktadt, hufvudsakligen är en
verksamhet, hvarigenom den i luften förekommande kolsyran
sönderdelas af växten, som behåller kolet och afger
syret. För denna sönderdelning af kolsyran förbrukas
ett visst qvantum solljus eller solvärme, och när vid
växtens förbränning kolet återförenas med syret,
afgifves just samma mängd värme. Vid den hastiga
förbränningen visar sig detta värme i form af eld.
Detta gäller naturligtvis äfven om stenkol, som
utgöras af förmultnade växter. När stenkolen
brännas, återgifva de nämligen en del af det värme, som
solen skänkte jorden för kanske millioner
århundraden sedan, och skenet af den gas, som lyser oss om
nätterna, är likaledes intet annat än solljus, gömdt i
stenkolen under ofantliga tiders längd.
Stenkolen innehålla således magasineradt solljus
och solvärme!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
