Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Turisten på fiske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tilldragelse fiskarna sluta att nappa, hvarför fiskaren gör
klokt uti att flytta en bit nedåt strömmen, der saken är okänd.
Fins forell eller harr uti den elf eller bäck, der fiskaren
försöker meta, visar han sig vanligen genast, antingen med att
slå efter betet eller hugga det. Det är derföre icke skäl vara
envis med strömfiske, om ingen fisk snart visar sig. De ställen
uti elfvar och bäckar, der såväl harrar som foreller helst
vistas, äro i forsarna och der nedom, bland större eller
mindre stenar, i djupare hål, vid trädrötter och nära stränderna,
der stranden är underskuren, så att jordtorfvan hänger ned.
Detta under sommaren; längre fram åt hösten står forellen
vid forsarnas början och nere i forsen ofvan stenarna, eller
i regel der vattnet brusar mindre hårdt och är djupare.
Harrarna deremot vistas, der vattnet faller saktare och
strömmen icke brusar hårdt, och många gånger behöfver
turisten, ifall han är uppmärksam, icke fiska förr än han af
lokalen sjelf ser, hvar fiskarna skola sökas.
I de större vattendragen, der båt begagnas, erfordras i
regel bättre utrustning och starkare redskap än käppspö, men
turisten kan nog hjelpa sig med detta, om han försöker att
fiska i mörkningen på qvällarna och under ljusa nätter,
emedan såväl harren som forellen då gå alldeles intill stränderna
och bortplocka de der under dagens lopp ilanddrifna döda
flugor och skaldjur. Bästa tiden är vid och efter solnedgången,
sannolikt derföre att fiskarna, som hela dagen stått ute i
forsen och fått sparsamt med föda, då äro hungrigast, och
skymningen gör, att hvarken fiskare, spö eller ref äro så
märkbara.
Agnet eller betet är något, som måste taga turistens
omtanke och fyndighet i anspråk. Då färden utsträckes långt
från menniskor, är klokast medtaga ett förråd af den
vanliga metmasken. De små röda och sega maskarne äro att
föredraga. De lefva längst uti näfverdosor, som emellanåt
fuktas. Lägges masken uti hvit- eller skurmossa, håller han
sig längst, emedan denna är en mycket dålig värmeledare
och länge bibehåller fuktigheten. Metmasken anskaffas vid
gårdar och fäbodar, der han lefver i gödselhögarna och är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
