Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En nyttig sommartur, af »Ebba»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ker. Vagen, som gick genom skog, var torr och lätt att färdas
på, och efter 1 mils vandring framkommo vi till Aborrträsk
kl. l/o 12 på natten, där vi fingo godt logis och god kost. Vi
fortsatte vandringen till Porjus följande dag den 27:de kl. 9
på morgonen. Första milen gick öfver ensliga, m.*n väl
spån-gade myrar af ända till 6 å 700 meters längd. Vi togo vägen
öfver berget Stubba. Uppkomna på detta berg blefvo vi
alldeles slagna af den storartade utsikten. Framför oss låg nu
stora Lule-vatten med omgifvande fjäll, af hvilka många voro
snöbetäckta. Här njöto vi af allt det ödsliga sköna, som
fjällbygden har att bjuda på, och vid ett sådant tillfälle kan man
ej annat än rikta tanken mot honom, som styr det oändliga,
och hvilken så tydligt uppenbarar sig i naturen. Länge stod
jag och studerade detta Guds ord, hvilket ingen mänsklig
uppfinning kan förfalska eller förändra. Det är en evigt
oförändrad orginalskrift, som talar till alla. Det kan icke vrängas,
förloras eller döljas. Det beror icke af människans vilja om det
skall förkunnas eller cj; det förkunnar sig själft från den ena
ändan af jorden till den andra.
Efter denna själaspis kommo vi att tänka på den
lekamliga födan, hvilken man som turist lär sig sätta långt större
värde på än annars, i synnerhet då man såsom vi ej medfört
tillräcklig proviant, utan måste så att säga Dsnåla på maten».
Som ett exempel härpå vill jag berätta följande lilla episod:
Då vi under en rast i början af vår vandring skulle taga
oss en smörgås, hände det, att mina båda kamrater, som för
tillfället voro hungrigare än jag, började äta, medan jag ännu
höll på med att lägga i ordning en del af provianten. Vi
medförde från Gellivara en stor limpa, hvilken vi alla voro
särdeles förtjusta uti, Lena i synnerhet. Af denna uppskar Maja
tvänne skifvor, en åt sig själf, den andra var ämnad åt Lena,
som under tiden tagit sig en hård smörgås. Då jag nu kom till
lägret tog jag den skifva, hvilken jag såg ligga uppskuren, i den
tanken att den var ämnad åt mig. Alltnog, efter en stund
började Lena handtera limpan under de mest komiska och
smickrande yttranden såsom: »O, hvad du är god lilla limpa!» »O,
livad du är söt och rar lilla limpa!» o. s. v. Då Maja hörde
detta, förklarade hon på det bestämdaste, att hur mycket Lena
än berömde limpan, så fick hon inte mer för det. Då var det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
