Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strapatser och ströfläg i en svensk provins, af A. T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eifdalens kyrkoby har ett förtjusande Jäge, och vägen där
ifrån till Åsen är en af de vackraste bitarne i Dalarne. Strax
ofvanför Åsen ser man Dalälfven kasta sig fram i en sänka
djupt under fotterna. De branta, furuklädda stränderna och
de fräsande forsarne där nere göra ett egendomligt och vild t
intryck. På denna punkt skiftade naturen hamn plötsligt och
nästan utan öfvergång. Det leende landskapet var för alltid
försvunnet, och framför oss utbredde sig en dyster, delvis karg
natur med enformiga ljunghedar och lågvuxen skog.
Från denna väg, som ända fram till Särna hade samma
tröstlösa utseende, är så godt som ingenting att anteckna. Vi
öfvernattade i Hållstugan, ett trefligt och renligt ställe, där en
uttröttad turist har godt att vara. Mjölk, smörgås och ost af
prima kvalité fingo vi till lifs af en genomhygglig gumma,
hvars namn ty värr fallit mig ur minnet.
Först följande dag på kvällen hunno vi fram till Särna.
F. hade fått ondt i båda fotterna och i benen också, tror jag,
och kunde endast med svårighet hanka sig fram. Emellertid
höll han humöret uppe briljant och småsvor blott, då han
tyckte, att vi gingo för fort. Just där skogen öppnade sig och
vägen svängde af till byn mötte oss en af de vackraste synerna
under hela färden.
Mot en bakgrund af orange och guld aftecknade sig
Städjans kägla med linier skarpa som knifseggar och i en djupblå
fosforescerande färg af utomordentlig nästan magisk verkan.
Basen bredde ut sig åt höger och vänster och förtonade i
svagare blått och gråviolett, det var de aflägsna, skrofliga topparne
af kölen som presenterade sig i denna lätta, behagliga
aftondräkt.
Försänkt i kontemplation och andäktig åskådan låg den
lilla täcka Särnasjön på ett stenkasts afstånd framför oss och
slukade med hänryckta blickar hela den praktfulla fjärrsynen
med glöd och fjäll och juniskymning.
Den första, som bröt stämningen var F., som yrkade på
att få sofva. Han var annars icke utan sinne för natur, men
denna dag var han sina bens ödmjuke tjänare, och dessa tyckte
inte om att stå och se på utsikter.
I Särna bodde vi godt och åto utmärkt. F. lyckades på
ett dygn återvinna alla sina förlorade kilo. Också smorde han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
