Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några svenska fjälltyper af Fredr. Svenonius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gneiser, hornblendeskiffrar m. m.), som vanligen bilda våra fjäll.
Dessa bergarter plägar man med ett gemensamt namn kalla
fjäll-skiffrar. Förhållandet skulle na kunna tolkas på tre olika sätt:
a) antingen äro de lager, som föra djurlämningar (fossil),
verkligen äldre än fjällskiffrarne och åldersföljden följande:
öfverst och yngst: fjällskiffrarne, som fått sitt uråldriga
utseende genom s. k. metamorfism af ursprungliga lerskiffrar o. d.;
så: de fossilförande eller paleozoiska lagren; samt
nederst och äldst: urberget med gneiser, hälleflintor o. d.
b) eller kunna de fossilförande lagren vara aflagrade rundt
omkring eller vid foten af fjällen och öfverlagringen endast
skenbar;
c) eller ock kunna fjällskiffrarne genom (milslånga!)
öfver-skjutningar (eller dylikt) vara bringade öfver de fossilförande.
I båda de senare fallen vore åldersföljden:
yngst och ursprungligm öfverst: de paleozoiska lagren;
så: fjällskiffrarne; samt
äldst: urberget.
Då alternativet b) för närvarande näppeligen har någon enda
anhängare, gäller striden alternativen a) och c). Särskildt
omfattas det senare (numera) af den vetenskapsman, som längre
och grundligare än någon annan sysselsatt sig med denna
frågas utredande, nämligen D.r A. E. Törnebohm. Dock har
onekligen det första alternativet mycket goda skäl för sig; men då
författaren ej är alldeles opartisk i frågan, torde det ej vara
lämpligt att här vidare inlåta sig därpå.
Vi kunna nu återvända till Ramanvare och Ramantypen.
Det var utomordentligt intressant för en ung geolog att
komma hit. Då man från sjön bestiger det från kanten
nedskjutande »skaftet» af berget och så klättrar upp så högt som
möjligt på »torn-foten» — hvilket ej lyckas synnerligt långt —
så möter man först urbergets järngneis och hälleflinta (m. m.);
härpå träffas uti väldiga bankar en hvit till gulhvit
sandsten, flerstädes med s. k. scolithus-aftryck (förmodade
maskgångar från uräldsta tid); och slutligen, efter någon växling
med mörka kvartsiter och konglomerat, en grågrön till svart
lerskiffer, som småningom blir allt mer metamorfisk, för att i
bergets öfvereta delar bilda en verklig gli mm erskiffer af samma
slag som i andra fjäll. Men det intressantaste af allt är, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
