Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Piteå till Bodö af Odal Ottelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan vi varit uppe på Vardetoppen, återvände vi till
Finneide på den ofvan beskrifna vägen och fortsatte så med
ångbåt till Bodö. Tyvärr rådde regn och dimma under hela
färden, hvadan vi icke fingo se mycket af den storslagna
natur, i hvilken vi färdades. Det enda intresseväckande på d«nna
tur blef därför ’Saltströmmen, den trånga och strida farled,
genom hvilken inre delen af SkjserstadQorden står i förbindelse
med den yttre. Allt eftersom hafvet stiger och sjunker, ökas
öch minskas vattenmassan inne i fjorden, och då den skall
pressa sig fram genom de trånga sunden, uppstår där en
forsande och ’sjudande ström, som lär vida öfverträffa den
berömda Malströmmen. När vi skulle fram där, var den redan
betänkligt stark, men »Dampen» lyckades dock hålla stånd
emot den; hade vi kommit något senare, skulle vi tröligen
fått ligga stilla och vänta tills den aftagit. När vattenmassan
å ömse sidor har samma höjd, är här naturligtvis alldeles lugnt,
men det inträffar blott hvar sjette timme.
Vid vår ankomst till Bödö rådde där samma regndigra
väder som inåt fjorden, hvadan vi icke kunde företaga någon
utflykt till de närbelägna fjällen. Annars lär en bestigning af
Voldfjeldet vara särdeles lönande. I stället foro vi ut till
»Vserene» och togo i betraktande det fiskafånge, sotfo dät
pågick. Man höll nämligen som bäst på att stänga sill. Till
följe häraf företedde också Bodö en mycket liflig och rörlig
anblick, och föreföll- alls icke så småstadsaktigt som en och
annan möjligen kunde tro vid tänketi på dess nordliga läge.
För turisten har det dock sin betydelse endast såsom utgångs-,
punkt för färder inåt Qordarna ellet till Lofoten och
Vester-äalen, och då sådana till följd af det dåliga vädret icke läto
sig göra, voro vi ganska belåtna, när vi fingo stiga ombord
på, den passagerarångare, som skulle föra oss till Trondhjena.
Vandringsdagarna och Qällturerna med sitt sorglösa och
otvungna lif voro nu slutade, och man hade blott att som korrekt
kulturmänniska inskeppa sig på en elegant turistångare med
elektrisk belysning och franskt kök. Men trots all
bekvämlighet och nutidslyx gingo min längtans tankar till ensamhetens
land där borta bland fjällen och dröjde gärna vid de ljusa,
glada minnen, det skänkt mig. Bland dem äro få mig kärare
än erinringen af den tillmötesgående välvilja och stora gäsi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
