Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då någon from församlingsbo skänkte kyrkan det omnämnda
fula skulpturarbetet.
Till förevisare i kyrkan hade jag en kyrkvärd, som med
ganska mycken sakkännedom talade om den gamla kyrkan,
hvilken tydligen utgjorde hans och socknens stolthet. Med
öfriga kyrkliga förhållanden var han däremot ej så nöjd,
sär-skildt ej med, att strax intill det nya prydliga templet
uppbyggts ett stort bönehus af sten, och detta var alltid öfverfullt.
»Nå, kyrkan då?» frågade jag. »Ja, synd är det i alla fall om
vår hederlige prest, för en bra karl är han då», var det mindre
direkta, men likväl tillräckligt tydliga svar, jag erhöll.
Tiden hade emellertid gått fort, och efter ett tack och
farväl till kyrkvärden, skyndade jag åter ned till min båt, som
no med tillhjälp af medvind och löfte om drickspengar ilade
öfver till Västgötastranden något hastigare, än den nyss förut
gjort till Vermland. Klockan var dock mycket nog, när jag
åter kom i land, hvarför jag ej töfvade med att komma i säng
för att hinna hvila ut ordentligt till morgondagen, som kanske
skulle medföra icke anade ansträngningar och mödor.
Tidigt följande morgon var jag uppe, fick en kopp
skön-hetskafFe och ett par löskokta ägg — som voro hårdkokta —
samt började därefter starten på slaget 5. Åh, hvad det var
skönt att komma ut i den ännu svala, men dock soliga
morgonstunden! öfverallt fågelkvitter och jubel. Det var omöjligt
att ej känna sig högtidligt stämd och att ej med tacksamhet
och beundran instämma, om än blott inom sig, uti den
allmänna lofsången till alltings skapare och beskärm. Huru lätt
och spänstig kände man sig ej! Lungorna inandades med
begärlighet den friska morgonluften, och utan minsta oro för
framgången tänkte jag nu på de 5 mil, som under dagens lopp
borde tillryggaläggas. Allt var ju så vackert och härligt,
blommor ocit gräs skänkte gratis sina bästa dofter, de mellan
gärdes-gårdsstörarne, mellan enbuskarnes grenar och gräsens strån
utspända fuktiga spindelnäten skimrade och glimmade som skira
silfvertrådar i det klara solljuset; daggdropparne gnistrade som
idel diamanter »af klaraste vatten», fjärilarne fladdrade
omkring från blomma till blomma, yra af kärlek och lifslust. Och
öfver allt detta klingade utan uppehåll de många lärkornas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
