Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt stenband från strand till strand, bet syntes sannerligen
ej vara svårt att begripa, huru omöjligt det skulle vara för en
fiende att gå fram mot Karlsborg, så länge den blågula flaggan
vajade från Vabergets topp. Och min cicerons välvilliga
förklaringar, som jag dock blott delvis förstod, stärkte mig än
ytterligare uti min åsikt, att Vaberget därföre måste göras
ointagligt.
Tiden hade emellertid hastigt gått, och skulle jag kunna
vidare begagna mig af den erbjudna vägledningen, måste jag
nu slita mig ifrån den vackra taflan rundt om mig, huru
fängslande den än var. Att jag dock fortfarande, så länge vi voro
uppe på berget, kunde njuta af nästan samma vidsträckta och
hänförande utsikt, märkte jag sedermera, då vi kommo bortåt
fästningen till.
Vi skulle nu begifva oss till denna eller »Södra fortet»,
som det kallades, och just då dånade några väldiga
sprängskott oss till mötes där bort ifrån. Vägen till fortet var både
bekväm och kort, så att vi efter några minuter stodo nere uti
en i själfva berget ursprängd öppen* gång eller »graf», som det
skulle heta. Nu bar det af från denna rätt in i bergets
innandömen, där den ena stora tunneln efter den andra genomgicks;
och många af dessa tunnlar voro så långa och lågo så djupt
in, att en massa ljus erfordrades, för att vi skulle kunna endast
någorlunda vägleda oss. Åtskilliga öppningar syntes här och
hvar snedt upp genom klipptaket; det var s. k. tombrunnar,
uppe i hvilka pansartornen skulle ställas och från dem skulle
sedan i sin ordning osynliga kanoner försvara vägame till
Karls-borg och sprida död och förskräckelse i fiendens led.
Inne i tunnlarne skulle besättningen bo, men där skulle
förstås ombonas på bästa sätt, blifva elektrisk belysning, o. s. v.,
så att »det blir nog ganska trefligt». Kanske? men trefligare
förblir det nog att bo på, än under jorden ändå.
Det var storartade och väldiga arbeten, som redan voro
utförda vid fortet, och jämförelsevis billiga skulle de också
hafva blifvit. Allt såg dessutom mycket solidt och
förtroende-ingifvande ut. Emellertid var det ej utan en ganska angenäm
känsla, som jag åter trädde ut i det fria, där jag nu uppe på
fortets tak fick mig en ny liten föreläsning om pansar och krig
och kanoner och, hvad det allt var, hvarpå jag efter inånga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
