Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
allt bredare älf. Ännu rådde samma täta dimma, som
omöjliggjorde den minsta öfverblick af trakten, och klippafsatserna
blefvo allt brantare. Ofverallt sågos jättegrytor, ofta dera meter
i diameter, samt klippblock af oerhörda dimensioner, allt talande
om den naturelementens vilda jättelek, som en gång måste rasat
i denna trakt. Ännu några timmar, och vi öfverraskades af
björkar, i början förkrympta och tynande, men kraftigare ju
längre ned vi kommo. Vi måste nu hvila, och det gälde få till
stånd en eld. Trots tillgången af bränsle visade sig detta svårt;
det var omöjligt att i längden underhålla elden, allt var
genom-vått. Att den tid, vi här insvepta i dimma tillbrakte på en stor
flat sten med stänkande forssar rundt omkring, ej mycket var
ägnad för hvila inses lätt. Vi beslöto fortsätta, det finge
gå som det kunde. Följa älfven, som skar sig allt djupare
ned, var ej längre möjligt, utan vi måste begifva oss upp till
fjälls. Huru obeskrifligt öfverraskade blefvo vi ej, då dimman
ett ögonblick skingrade sig, att minst 500 meter brant nedanför
finna en bred dalgång med björk och barrskog. Ännu ett
ögonblick, och vi upptäckte flera rödmålade landtgårdar. Vi kunde
ej tro våra ögon, det måste vara en synvilla. Det dröjde dock
ej länge, förrän vi voro öfvertygade om verkligheten af, hvad
vi sett. Solen sken ned i dalen, medan vi här uppe fortfarande
fumlade i dimma. Det var ingen lätt sak att komma ned;
branter och rullstensbackar mötte litet hvarstiids, men ingenting
kunde hindra oss mer, vi hade fått krafter trotsande allt. Vid
8-tiden på aftonen voro vi nere vid Tangen, första gården i
den 2 mil långa Sjomendalen. Det var femte dygnet, sedan vi
lämnat Kaitomsjöarna, och vi hade under dessa dagar tillryggalagt
omkring 8 mil. Huru eget kändes det ej denna afton att direkt
uppifrån de vildaste ödemarker liksom genom ett trollslag hafva
blifvit förflyttad till människoboningar, odling och civilisation.
I Tangen blefvo vi mottagna på det mest gästfria sätt af
det hederliga folket, som icke nog kunde förundra sig öfver vår
vågsamma färd öfver fjällen. Sedan vi hvilat upp oss några
dagar, fortsatte vi till Elvenäs vid Sjomenfjorden, hvarifrån vi
med ångbåt kommo till Bodö. N. A. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
