Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
stigt besetts och någon kost erhållits, begaf jag mig af gående
till Mora utefter landsvägen på Orsasjöns östra strand.
Ång-båtslägenhet fanns väl, men den nämnda landsvägen lockade
mig. Den promenaden blef också en af färdens glanspunkter.
Utsikten från vägen öfver Orsa, Orsasjön och dess motliggande
strand med höjderna inåt Alfdalen var i den klara, sollysta
septemberluften öfverraskande vacker, och icke minst tjuste mig
den första anblicken af Mora, som så vidt jag kunde finna
visade sig på ett ställe af vägen tidigare än angifves i
Turistföreningens resehandbok. Jag hade för den präktiga taflan
öfver Morabygden den rätta belysningen, aftonens. Lifligt
instämmer jag i omdömena om denna natursköna väg och
tillråder en hvar, som reser i denna trakt, att vandra den
(17 km).
Vid 5-tiden ankom jag till Mora, efter att hafva gått drygt
fyra och en half mil sedan morgonen. Efter nytt bad
besöktes det monumentala Vasakapellet, om jag så må kalla det,
öfver källaren i Margits gamla stuga i Utmeland. Det är ett
värdigt och präktigt minnesmärke! Under den återstående
delen af dagen hvälfdes hit och dit planer till färdens
fortsättande — Särna—Idre—Rörås; Malung—Lima—Transtrand—
Fæmundsjon; Mora—Värmland — ja, årstiden manar att nu
ej stiga till fjälls, och det sista alternativet väljes. Alltså Mora
—Vänernbanan söderut!
Tåget gick först kl. 11.35 följande dag. God tid fanns
således att bese Mora därförinnan. Om resan pä järnvägen skall
jag ej tala mycket. Jag framhåller dock, att den förtjänar att
göras, erbjudande många vackra utsikter och en god öfverblick
öfver vida trakter af vårt land. Österdalarne lämna vi nu snart
bakom oss. Vid Brintbodarne, där vi befinna oss i en vacker
skogstrakt, utgår en bibana till Malung, hvarifrån en lönande
tur kan lätteligen göras öfver Lima och Transtrand till byn
Västra Sälen, där Gustaf Wasa upphanns af de utsände
skid-löparne, Lars och Engelbrecht i Kettilbo, eller Kettbo, såsom
namnet rätteligen skall lyda, enligt hvad en förnumstig man
påstod. Mig veterligen finnes icke numera någon ort Kettilbo,
men Kettbo hafva vi icke långt bort i närheten af järnvägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
