Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RESOR I KVTKKJOKKR HÖGFJÄLL SOMMAREN 1896. 161
Den 13 juli fortsattes flyttningen. Yi färdades genom
Alkavagge, öfvervadade Kopirjokk samt gingo rundt
Skarja-tjåkko in i Smailavagge, hvilket vi följde till Poisajokk, där
vi slogo läger.
Det bestämdes, att vi skulle stanna här till den 16 juli.
Under tiden skulle Amma taga renarne, tåga hem till sin by
vid Låutak med dem samt låta dem beta och hvila där. De
föreföllo nämligen redan trötta, ehuru de endast användts tre
dagar. Vidare skulle han försöka att få köpa ännu en ren
för att kunna lätta bördorna något. Amma begaf sig i väg
redan samma afton.
Den 14 juli företogs bestigningen af Stuor Niak. För att
komma öfver Smailajokk gingo vi först tillbaka åt sydost ett
stycke samt öfvergingo älfven vid det vanliga vadstället, som
jag föregående sommar flere gånger begagnat. Därefter följde
vi dalbottnens nordöstra sida till foten af Stuor Niak. Här
gingo vi upp i den lilla dalen på sydsidan samt företogo
bestigningen från söder eller sydsydost. Stuor Niak är åt alla
håll ganska brant. Från norr och öster är den obestiglig; från
det håll, vi angrepo den, är den visserligen icke lätt att komma
upp på; dock erbjuder bestigningen inga större svårigheter. Toppens
höjd är 1 923 m. ö. h. enligt Professor Roséns noggranna
bestämningar från trakten af Stora Sjöfallet denna sommar.
Utsikten är vidsträckt, men tilltalar mig ieke så mycket, emedan
närbelägna spetsar med djärfvare former helt oeh hållet saknas.
Nila hade denna gång haft den goda idén att medtaga
kaffe och kaffepanna och bjöd nu här uppe på kaffe, kokadt
på bränsle, som vi gemensamt knogat upp. Det smakade
alldeles härligt, hvilket icke var att undra på, då vi behöft icke
mindre än nio timmar för att från tältplatsen (incl. tidsödande
vadning, promenad, nödvändiga raster och bestigning) nå toppen.
Under nedstigningen påträffade vi i den lilla dalen på
sydostsidan en renhjord, som stod där på ett snöfält och stirrade.
Nila lämnade oss här för att »knycka» en ren, visst den andra
i ordningen, under det Olsson och jag fortsatte återtåget först
och främst till den lilla Soltajökeln, där vi stannade för att
uppmäta läget af dess nedra kant från samma punkt, från hvil-
Svenska Turistföreningens Årsskrift 1897. It
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
