- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1897 /
349

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PÅ SYDVÄSTKANTEN.

349

där emellan en allé af lummiga lindar och inhägnader, där stolta
unghästar rörde sina smidiga halsar och fina ben. Här vore
något att stå och klatseha! Man behöfver inte vara skåning
för att finna det förtjusande häruti.

En fjärdingsväg därifrån höjer sig Kulla-Gunnarstorps
kolossala torn- och tinnprydda slott. Detta slog mindre an på mig,
än livad jag väntat. Det är nyligen uppfördt, ståtligt,
praktfullt, har den härligaste utsikt öfver Sundet och den vackraste
park. Men det förefaller med allt detta mera börs- än
bördsaristokrati skt, som residens mera för stadsbor än landtjunkare.
Hvad jag framför allt saknar, är bakgården. Det gamla slottet
hade detta inpå sig, men det nya förlädes, i min tanke med
orätt, ett stycke ifrån stall, ladugård och ekonomi.

Ännu en bit längre bort, och vi hälsade det kungliga
So-fiero. Äfven denna byggnad är af rödt tegel, men gör ej
anspråk på att vara annat än en villa. Som sådan förefaller den
fullt lyckad och behaglig med sina fina gräsmattor, täta löfverk
och klängande rankor. Det glatta plåttaket kunde dock gärna
strykas med svart färg. Som det nu ser ut, påminner det om
societetshusen vid badorterna.

En half timme därefter tågade vi något stelbenta på en
vacker, långsträckt aveny, kantad med träd och villor, in i
Helsingborg. Herrar och damer susade på lätta hjul förbi oss.
En pojke cyklade till en liten flicka, så att hon föll
skrikande omkull. Vi skyndade till olycksstället, och jag började
genast ett summariskt förhör. (Först såg jag efter, om
gynnaren hade något nummer bak, men det hade han inte).

»Det var hunn, som sprang på mig»! förklarade pojken.

»Var det en hund»?

»Det var hunn!» skrek pojken allt värre.

Nu förstod jag — det var hon! Se, när man skall hålla
polisförhör, måste man naturligtvis vara fullt mäktig språket!
Då saken emellertid var svår att utreda och vi hade annat att
göra, gingo vi vidare utan att befordra den öfverdådige
ynglingen till någon allvarsammare näpst.

Helsingborg är ståtligt byggdt och har ett förtjusande läge.
Utsikten från Kärnan är hänförande. Allt detta är riksbekant,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:52:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1897/0415.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free