Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apropå Skåne och Blekinge. Af O. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
APROPÅ SKÅNE OCH BLEKINGE. 301
här, åka upp och genom skogen. Men velocipeden kan äfven
göra god tjänst.
Brunnsskogen är så vidsträckt, att man helst bör ha karta
med sig! Och i denna skog, som är både vild och tuktad, där
bänkar finnas öfverallt men där man på några ögonblick, genom
att gå rakt in i skogen, kan komma ifrån hela civilisationen,
möter man, som sagdt, alla de olika trädslag, som den aflidne
Ronneby skalden uppräknade i den senaste strofen af den nyss
anförda dikten — och dessutom åtskilliga andra. Bredvid granen
stå tallen och enen, hvilken senare blir ovanligt kraftig; linden
reser sig ståtligt, häggen har tagit plats icke långt ifrån den
hvita, smärta björken. Och hvilka präktiga ekar, hvilka vackra
bokar! Det är en samling urskogsgrönska... Man väntar att
få se lianerna!
Vi bestiga de berömda utsiktsplatserna. »Östra utsikten»,
93 fot öfver hafvet, ligger helt nära. Därifrån skåda vi öfver
brunnsparken och längs ån fram till Ronneby stad; vi se husen
på andra sidan ån och däribland brunnens lilla järnvägsstation.
Den stora stationen ligger, förstås, vid staden, och till brunnen
utgrenar sig sedan ett spår. Tag fram kikaren och spana genom
den! Se, så många, väldiga häckar, som skydda de utanför
brunnens område belägna villorna! Dessa häckar påträffas litet
hvarstädes i Blekinge. De äro karakteristiska för åtminstone
en stor del af landskapet.
Vi ströfva genom furuskogen till »västra utsikten» och
befinna oss då i bokskogen. På slingrande vägar nalkas vi
och bestiga en platå, hvarifrån vi se liksom ett svall af
trädtoppars grönska och längre bort ett annat svall — de blå
vågorna. Vi äro nu 105 fot öfver hafvet.
Förbi Trollsjön, en liten insjö, på hvilkens yta en roddbåt
väntar den, som har lust att ro på det dystra vattnet, anlända
vi till Silfverberget med »södra utsikten», 110 fot. Vid
bergets fot är »Silfvergrottan», en väldig urhålkning, där man i
flydda tider huggit efter silfver. Från »södra utsikten» ser
man ljungbeväxt vildmark, redden och »hafvet».
Där ute i »hafvet» ligger en ö, som på sätt och vis måste
medräknas till brunnen, i det att kallbadhuset ligger därute
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
