Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett enda hus af gran, de öfriga äro af björk. Grantimmer är
ej att få på närmare håll än 45 km. Änskönt Jovattnet ligger
486 meter öfver Östersjöns yta, fås där fullmoget korn ungefär
fem år af tio och potatis årligen.
Från Öfre Jovattnet skulle färden ställas till Södra
Storfjället, men de närmast följande dagarna regnade det, och fjället
var höljdt i dimma, hvarför ingen uppstigning kunde företagas.
Mindre utflykter gjordes under tiden till Lilla och Stora
Låtak, norr om Jovattnet. På Lilla Låtak tycktes
björkskogens öfre gräns ligga ungefär 589 m. öfver hafvet.
Björkskogen växer ganska tät. De största björkarna hålla vid marken
20 till 25 cm. i genomskäring och nå en höjd af 8 till 10 m.
På sluttningen sågos talrika stånd af den »rara» Convallaria
verticillata och den älskliga Corydalis fabacea.
På lördagsmorgonen var Storfjället fritt från dimma. Med
mjuka linjer, endast afbrutna af Atoklippens skrofliga spets,
aftecknar sig det väldiga fjällmassivet mot den klara himmeln.
Dit upp till höjderna stod min längtan, och jag dröjde ej att
skynda i väg.
Efter att hafva rott öfver Jovattnet, hade vi att sträfva
upp efter den tvärbranta stranden. På ungefär 40 m. höjd
öfver sjöns yta öfvergår branten till en ganska bred, jämn, helt
sakta sluttande platå, hvars inre sida utmärker en mycket tydlig
gammal strandlinje. Branten ned mot sjön är tydligen en
gammal s. k. »yleback», det är sjöbottnens tvära stupning ned i
djupet. På platån ha Jovattenborna sina fäbodar.
Det gick raskt uppefter fjällsluttningen; björkskogsbältet
med en bredd af ungefär 100 m. öfver Jovattnets yta var
snart genomvandradt, ofvan detta mötte vi en videregion af
ungefär samma bredd, men videt (Salix glauca) var helt lågt
och besvärade föga.
Efter ett par timmars marsch stodo vi på Atofjällets rygg.
Framför oss hade vi den egendomliga Atoklippen. Södra
Storfjällets toppar äro afrundade och berggrunden är betäckt med
ett tjockt jordlager, så att den blott på jämförelsevis få ställen
träder i dagen. Atoklippen gör i detta afseende ett undantag
från de öfriga topparna. Kal, spetsig och söndersplittrad, höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
