Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
yttrades — han höjde på axlarna och gjorde en liten
grimas.
Öfverallt ha vi farit förbi stränder, där forntidens folk
högsatt sina döda — de enda minnesmärken, som finnas kvar,
ty kyrkorna ha blifvit brända och skatterna bortförda. —
Nu nalkas vi trakter, där häijaren ej gått fram, och den
första kyrka från fordom, som möter oss, är Ytterlännäs’
gamla tempel däruppe på höjden mellan Bollstatjärden och
Nyland. Vi se den väl ej, men den måste omnämnas,
alldeles såsom man berättar om någon märkvärdig person, den
eller den, som bor i det eller det väderstrecket.
Det gamla gudshuset ligger inom en liten igenvuxen
kyrkogård, som numera trampas endast af nyfikna besökare;
dess massiva väggar äro af väldiga stenar och spåntaket
ser murket ut — men med sin mot himmeln pekande
tornspira lyser det hvitt i solskenet, och detta hittar äfven in
genom de små fönstren, hvars glas skifta i alla regnbågens
färger.
Och i detta öfvergifna inre har man mycket att se på:
målningar, framställande legender, hvilka fromheten för öfver
fyra sekler sedan med lifsfara anbragte å tak och väggar,
men några sekler senare fromheten åter sökte utplåna; gamla
altarskåp med somliga helgon näs- och fingerlösa, medän
barocktidens änglar ha sina näsor i behåll mellan de spända
kinderna och deras fingrar ännu gripa lika fast om
basunerna; krucifix och dopfunt och predikstol med längesedan
utrunnet timglas och så vid hvarje bänk fastsatta stympade
trädgrenar, vackert målade i grönt och afsedda att
uppbära bondhattar och hucklen; nu se de så sorgligt tomma
ut och ledas synbarligen i kapp med helgon och änglar. När
du åter lämnar kyrkan, möter din blick denna rättvisans
straff bräda, på hvilken olyckliga församlingsmedlemmar
stån-dade uppenbar kyrkoplikt, numera mest känd genom
ordspråket: »Skämta inte om heliga ting, sa’ käringen om
tjuf-pallen!»
Men ännu en omständighet gör, att kyrkan bör
omnämnas: sjökapten Johan Nyberg i Bollsta, som var gifmild mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
