Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Härmed lämnar jag fisket och återknyter min berättelse-
tråd.
Påföljande morgon var det min afsikt att genast draga
vidare öfver Stenshufvud till Simrishamn, men så fick jag
höra, att en berömd konstnär och hans fru för tillfället slagit
sig ned i Kivik. Dessa måste jag nödvändigt hälsa på och
hade därmed nöjet upplifva en angenäm bekantskap från
Stockholm. Konstnären, vår skånemålare par excellence,
visade mig flera dråpliga studier från Vik, ett något
sydligare beläget fiskläge, som jag genast föresatte mig att
besöka.
Och så fick jag sällskap på vägen; det var inte det
minsta nöjet! Inte allenast herren till Esperöd utan äfven
konstnärsparet i Kivik följde mig ända till Stenshufvud,
bortåt en halfmil, vill det säga. Vi gingo längs stranden,
som, här ombytande karaktär, ej längre kantas af sand utan
af rullsten, hvarintill ängar och hagar sluta sig.
Stenshufvud är ett verkligt berg, som består af en i
hafvet utspringande tillplattad kägla, bevuxen med löfskog,
ganska brant för öfrigt åt hafvet till. Utsikten åt detta håll
lär vara synnerligen vacker och vidsträckt, men nu var
himmeln mulen och en dimma låg öfver vattnet. För min del
fann jag den närmaste utsikten åt landsidan högst tilltalande,
en leende nejd med kullar och skogsdungar, ängar, åkerfält
och betande kor, det hela i sin beslöjade dager något
påminnande om de skotska högländerna.
Här tog jag afsked af min gästfrie värd och
öf-riga älskvärda följeslagare och böijade att efter
nedstig-ningen från berget .följa stranden, som snart återtager sin
sandiga natur. Men sanden var så tung och ravinerna så
djupa, att jag beslöt uppsöka störa landsvägen. Efter
åtskilligt irrande lyckades jag härutinnan och kom till Rörums
by, där jag på gästgifvaregården fick en ganska god middag.
Härifrån följde jag landsvägen söderut och kom efter
en half timmes vandring till Vik, ett litet synnerligen torftigt,
men i hög grad pittoreskt fiskläge. Här i själfva byn fann
jag det ena motivet till konstnärens studier, ett litet hus med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
