- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1900 /
48

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vid 2-tiden upphörde regnet och vi böljade nu söka
efter plats för hyddan. En sådan var ej svår att finna.
Det sade sig nästan själft, att en liten björkbevuxen kulle
några steg upp i land från den af lappame vanligen
begagnade båtlänningen var rätta stället. Här målade vi
vackra röd- och hvitrandiga strumpor på en björk och tre
i marken nedslagna pålar för att utmärka stugans läge.
Framför densamma kommer man att få en liten af knotiga
björkar bevuxen, grästäckt platå och mellan de glesa
trädens krusiga löfverk ser man Rapaälfvens glittrande fåra,
öfver hvilken på motsatta stranden Pellorippes tre gigantiska
pyramider skyhögt toma sig upp. Strax väster om hyddan
utfaller den porlande Vassjaälfven.

Läget är hänförande. Vi trodde oss kunna spå platsen
en stor framtid. Denna hydda blir af stor betydelse icke
blott för leden Tometräsk—Kvikkjokk utan äfven för leden
Tjåmotes—Laidaure—Rapadalen—Saijek, en redan nu någon
gång trafikerad, synnerligen lönande led.

Först kl. 5 e. m. voro vi färdiga att bryta upp och nu
böljade en vandring, som gaf oss en god inblick i
Rapada-lens natur.

Tuorta började med att leda oss ned i älfven. Denna
bildade nämligen här en samling nätt och jämt ur vattnet
uppstigande ref af svart, hårdt packadt glacierslam, hvilket
utgjorde en ganska behaglig mark att vandra på. Reflame
voro visserligen skilda åt af små älfgrenar, men att vada
öfver dessa erbjöd ingen svårighet. Själfva älfbanken är i
regel ganska fast, men ofta afskuren af älfvens bifloder,
hvilka erbjuda någon svårighet att passera. Innanför dessa
sträcker sig ett band af mycket blöta myrar och först på
andra sidan dessa kommer ett bälte af för lapska
förhållanden ganska storvuxen björkskog, som, småningom
aftynande, äntrar upp på fjällsidan.

När sandreflame i älfven togo slut, gåfvo vi oss in i
björkskogen. Här går en gammal af lappame använd
flyttningsväg, som vi i hufvudsak följde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:54:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1900/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free