Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en bjälke, som hade rest sig på ända och kvarhöll de öfriga
blefve afhuggen. Men däruti låg just svårigheten, ty han
såväl som hvarje annan insåg, att i samma ögonblick
bjälken sprang, skulle hela lagret störta i den häftiga forsen
utan att lämna arbetaren tid att komma i land. Härom
fullkomligt förvissad, inrättade båtsmannen vid ena stranden
af forsen en häfstång, vid hvars ena ända, som nådde fram
till bindbjälken, han band sig själf fast och lät den andra
hållas af en karl, som han hade till hjälp. Därpå gjorde
han ett raskt anfall på bjälken, hvilken efter några hugg
brast, och hela massan rullade utför forsen, under det
båtsmannen blef hängande vid sin stång öfver strömmens djup.
Händelsen är mig berättad af pastor Amnéus,* som därvid
tilläggpr: ’Då dylika händelser höra till företeelserna för
dagen under flottningstiden, så är det ett under, att ej flera
finna sin graf i Ljungans våg än som verkligen sker’.»
Den »synnerliga skillnad» i klädedräkt och språk, hvarom
Hulphers talar, är nu i det närmaste en saga blott. Af
någon särskild nationaldräkt finnes ej ett spår, och allmogen
visar här som på så många andra ställen en tendens att
söka följa den konventionella modejoumalen. Medan
socknen ännu var så godt som isolerad från den öfriga världen,
rådde naturligtvis den allra största enkelhet, och som ett
belysande exempel härpå kan anföras, att när en förmögen
bonde i böijan på 1840-talet på sin bröllopsdag använde
galoscher i kyrkan, förklarade församlingens gamle klockare
under tydlig »sittliche Entrustung» öfver dylik flärd, att
brudgummen var den förste bonde i orten, som trädt inom
tempelmurarna med dylika plagg.
Folkmålet i Hafverö har företett många egendomligheter
och t. o. m. betydligt skilt sig från de närmaste
grannsocknarnas, men förlorar genom den stora tillströmningen af
»sörlänningar», kanske ock i någon mån genom folkskolans
inflytande, allt mer sin originella karakter. Ännu kan man
dock få höra det »äkta» Hafverömålet talas af en och an-
* Anders Johan Amnéus, f 1866 som kyrkoherde i Hafverö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
