Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Solstrålarna lekte i trädtopparna, spelade mellan
grenarna och trängde långt in i skogens gömslen, och jag
beklagade dem, som aldrig fått på skidor glida fram genom
ett norrländskt vinterlandskap. Vi stannade ett ögonblick
för att hvila, och det smög sig en underlig känsla öfver
oss, där vi stodo med den ändlösa skogen rundt omkring,
ej en människa på milsvidt afstånd. Det rådde djup
tystnad; endast en fågel flaxade förskräckt med vingarna. Inne
under trädens dunkel låg någonting trolskt och
hemlighetsfullt, som kom gamla hälft förgätna sagor och berättelser
att åter dyka fram ur minnet. Sägnerna om trollharen med
de sju benen och om björnen, som endast kan skjutas med
silfverkula, runno mig i hågen, och jag förstod, hur de i
denna trakt kunnat uppstå och spridas.
Ett hvinande ljud väckte mig plötsligt ur mina
funderingar, och jag ryckte ofrivilligt till vid åsynen af en liten
gråluden varelse, som i svindlande fart kom åkande mellan
stammarna. Mauds utrop: »Nej, se på gamle Dajpa!»
lugnade mig. Hvem kände icke lappen Dajpa, den
omtyckte sagoberättaren, som man täflade om att få
härbergera! Han tycktes flyga utför backen som fastväxt vid
skidorna. Det glänsande svarta håret föll ned kring halsen,
och ett par pigga, bruna ögon tittade fram under
toppmössan. Hans ansikte hade ett klokt, kanske litet listigt
uttryck. Vi utbytte en vänlig hälsning, och den lille mannen
i ren skinn skolten, med det tennbroderade bältet glimmande
i solen, försvann lika hastigt, som han kommit.
Skogen började glesna. Framför oss låg snöfältet i
hela sin bländande glans, och på båda sidor höjde sig
bergen i förtonande kedjor. De mörka barrträden omgåfvo
likt en skyddsvakt den lilla slätten, som för våra ögon
tycktes än höja, än sänka sig i mjuka vågor. Ej en vindfläkt
rörde sig, ej ett ljud förnams. Solen sjönk blodröd ned mot
horisonten. Hela den västra delen af himmeln var
förvandlad till ett eldhaf, på hvilket de purprade molnen sväfvade
fram. Trädens kronor stodo liksom i brand, och snön
glittrade i regnbågens alla färger. Bergtopparna glödde och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
