Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lagd med kafvelbroar på gungande mark, öfver dystra,
ödsliga, vida myrar med knotiga martallar och gråa, vissnande,
mossbelupna granar ...
Nej se, där öfver myren skymtar långt borta Areskutan,
ofvantill skimrande i hvit snöskrud. Närmare ligga
Västan-fjällets öppna högslätter och midt öfver dalen den ärevördiga,
jag vill nästan säga prelatensiska Drommen, med strimmor
af snö öfver sin rundade, brant stupande ås.
Snart går nu vägen längs den strida Storån. På vissa
punkter är den byggd högt uppe i bergsluttningen med ett
brant stup till den hvitskummiga forsen. Ännu uppför en
backe, och blicken tjusas af Dalsjön, som sköljer
Drömmens fot och speglar det längre bort belägna
Falkfångar-fjället — ett lockande namn för en bergbestigning, inte
sant? På den svagt sluttande »buvallen» ligger hotellet med
svensk flagga flygande från takresningen. Några steg
därifrån ligga annexet, turisthyddan, norskstugan, duschhuset,
fäboden m. m.
Vagnen stannar framför hotellets hufvudbyggnad, hotell
Drommen, ett rymligt tvåvåningshus med verandor och
balkonger. Och där kommer Per Bertilsson själf i grå kavaj
och storstöflar, med snuggan hängande i ena mungipan.
»Välkommen till Bydalen», säger han och beledsagar
hälsningen med en nickning och ett litet nyp med tre fingrar i
hatten, hvilken icke gärna lämnar hans hufvud. Det är en
reslig gestalt af äkta jämtlandstyp med klokt blickande blå
ögon, hvilka litet emellan lysas upp af en glimt af humor ...
Inne i mitt sofrum med omålade väggar i träets vackra,
hvitgula färg flammade en munter brasa i den öppna,
hvit-liinmade spiseln. Elden var mera en ögonfägnad än en
nödvändighetsvara. Visserligen var aftonen rätt sval, men det
kändes alls icke kallt, och lungorna vidgade sig, som om de
aldrig kunde få nog af den skogsdoftande fjälluften.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
