Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den först upprödda trakten var det fruktbara landet vid
Vänern, som nu heter Näset, men allt längre och längre
uppåt skogarna efter vattendraget vandrade Trätäljas yxa,
och snart omfattade hans område äfven nuvarande Gillberga
härad. På flera ställen byggdes kungsgårdar, och traditionen
förlägger sådana vid Hjälleskate i Millesviks socken, vid
Sifhälla bro (Seffle) och vid Gillberga. At sina
fädeme-gudar, hvilkas tempel i Uppsala han måst öfvergifva och
lämna i fiendens händer, byggde han ett nytt gudahus, och
skall detta hafva uppförts på den plats, där Gillberga kyrka
nu står. Här var Olof själf öfverstepräst, men gudstjänsten
sköttes vanligen af lägre offerpräster, de s. k. gälema.
Emellertid kommo höfdingar med nya följen och sällade
sig till Olof, så att hans rike förkofrades och utvidgades.
En sådan vid namn Göte från Västergötland följde
vattendraget längre norr ut öfver Glafsfjorden och lade grunden
till Jösse härad.
Väster om detta härad låg ett norskt konungarike, som
hette Solöar. Med dess konung Halfdan Gulltand slöt Olof
vänskap och fick hans dotter Solveg till gemål. Vägen till
Solöar gick längs Byälfven och Glafsfjorden ända upp till
Sulvik, den nordligaste viken af denna sjö. Denna vackra
led betecknar sålunda vägen för Olof Trätäljas giljarefärd,
liksom det var den väg, på hvilken han hemförde sin brud
till kungsgården Hjälleskate i Millesvik.
På gamla dagar blef Olof mindre nitisk i sin
gudsdyrkan. Detta ansågs som en orsak till inträffande missväxt,
och folket, som uppretats af de fanatiska gälema, öfverföll
honom en dag på hans gård och dräpte honom. Strax
därefter vaknade man dock upp till insikt om hans förtjänster,
och han fick en ståtlig begrafning vid Sifhälla bro i den
grafhög, som där ännu är att se.
. Detta är hufvuddragen af traditionen och sagan, och
den vetenskapliga forskningen har icke i väsentliga delar
vederlagt dem.
Det är emellertid nu länge sedan yxan här första
gången sattes till skogsroten, och landet har fått ett annat ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
