Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
handelsfärder. Men jag tänker på de fomhandlingar, som
förvaras i sockenkyrkan och utgöra dennas största
sevärdheter. Där finnes bl. a. provinsens och ett af vårt lands
äldsta pärmebref, en skrift på gammal norsk dialekt, som
förtäljer om ett härstädes skedt jordaköp år 1372, vidare
en ärkebiskoplig skrifvelse från Nidaros af år 1466,
angående invigningen af socknens första kyrka, äfvensom ett
år 1479 för samma kyrka utfärdadt aflatsbref — alla i väl
bevarade original på pergament eller papper.*
Midt i den vida dalgång, genom hvilken vägen går inåt
Jämtland och som i öster begränsas af det höga Frägnberget,
i väster af Husberget, reser sig ett som det synes fristående
bergparti, Knätten. Det sammanhänger dock i nordväst med
en rad af bergshöjder, af hvilka den hitersta, som från öster
ter sig såsom Knättens topp, benämnes Vettaknippen. Den
med bygdens språk förtrogne finner af namnet att här varit
en af de gamles signalstationer i ofredstid, en vette eller
vårdkas. Denna vette, som skall hafva funnits kvar i slutet
af 1700-talet, var den östligaste i raden af Häijedalens
vårdkasar. Den hade, som man lätteligen finner, ett
ypperligt läge. Då dess bål tändes, kunde flammorna ses ej blott
Hoadalen utefter och väster ut till Älfros, där äfvenledes en
vette fanns, utan också långt inåt Jämtlandsbygden, hvarest
den närmaste vårdkasen var rest uppe på Hofverberget i
Bergs socken.
I Rätan ser den på deima led österifrån kommande
resanden för första gången högfjällen. Det är Hundshögen
och Vem dalsfjällen, som under våren och inpå sommaren i
det blånande fjärran höja sina bländhvita toppar. Hänförande
var i sanning utsikten väster ut öfver den stora sjön, som
nu låg spegelblänk och ljus i sin ram af mörka mäktiga
barrskogar med den hvitskimrande snöranden längst i
bakgrunden. Ater drogs sinnet, såsom så mången gång förr,
af längtan in i fjällens underbara, storslagna värld. Men
* En närmare redogörelse för det förstnämnda, märkliga brefvets
innehåll finnes i ett under utgifning varande arbete »Härjedalens ortnamn och
Bygdesägner» (i Sv. Landsmålen, årg. 1902).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
