Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och då hörde jag yxhugg ljuda i skogen och såg staplar af
kolved, upplagd till torkning. Från låga, jordtäckta kojor
uppsteg rök, ett tecken till människors närvaro. Längre
fram mötte jag en hjord af kor, får och getter. Men hvar
voro vallhjonen? Jo, där tittade ett rosigt och leende
ansikte nyfiket fram bakom en yfvig gran.
Vid tvåtiden stannade jag vid Nafvamäs, där Aspvaslan
mottager en biflod, Nafran. Här i en koja kunde man
äfven få mat, kaffe och bröd, antagligen till följd
afkolveds-huggames närvaro. Här fanns äfven en bostad för
brandvakten å socknens besparingsskog.
Här i närheten ligga två af de högsta bergen inom
Älfdalsskogen: Naf var dals fjället och Långsjöblecket. Det
förstnämnda hade jag en gång förut bestigit i sällskap med
brandvakten. Nu tänkte jag försöka på egen hand. Sedan
jag fått något till lifs, gaf jag mig i väg. »I väg» ja! Nu
får man hålla sig med väg själf, bäst man vill, ty i den
riktningen finnes ingen sådan. Det är dock mera arbete än
konst att nå bergstoppen. Man går väster ut åt det håll,
där marken lutar mest emot. Detta är säkraste
vägledningen, ty man kan ju ej se långt vare sig fram eller
tillbaka inne i djupa skogen.
Med ledning af denna kloka regel sträfvade jag uppåt
öfver bäckar och vindfällen, genom täta gransnår och öfver
mosstäckta stenkummel, tills jag ändtligen åter såg
dagsljuset. Jag hade passerat trädgränsen. Markens stigning
var ännu rätt betydlig. Jag trampade i frodig ljung och
kände någon liten andnöd, hvarför nästan hvarje lämplig sten
blef ett: hviloställe.
I hvarje liten sänkning af marken hade några förkrympta
granar sökt skydd. Där emellan växte enstaka björkar och
videbuskar. Ändtligen öppnadas utsikten framåt. Jag hade
nått högsta punkten.
Hvad jag’ egentligen ämnat se var Städjan i Idre.
Rakt i norr uppstiger han vid horisonten lik en stympad kon.
Han ser ut att ligga så nära, att man tycker det skulle vara
en småsak att gå dit. Men han är sju mil aflägsen. Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
