- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1902 /
334

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Mausergevären hadé fått lämna plats för de mera fredliga spadarna, yxorna och kedjesågarna.

Sällan får man så god tid att från tåget bese de provinser man far genom som från trupptåg. Mer än god tid får man också att iaktaga de olika typer, som för en tid trängts samman inom en godsfinkas trånga väggar. Olikheten i samhällsställning och individualitet lämnar ej den observerande något öfrigt att önska. I allmänhet är glädjen öfver att komma från den »noggranna marschen» där hemma och kanske för första gången resa utom hemortens gränser påtaglig. Intresset för hvad som komma skall är lifligt, äfven om det ej saknas »pojkar», som följa det hela med indifferent likgiltighet, vana att utan protester låta sig fösas hur som helst. Glädjen blir stor när Oviksfjällen skimra med några enstaka snöfläckar borta öfver Storsjöns blå. Det är alltid något mera man sett än kamraterna där hemma. Vid stationerna väster om Östersund märker man genast att något ovanligt är å färde. Här råder ett lif och en rörelse långt större än den som turistsäsongen framkallar. Vi komma närmare och närmare Hjärpen och ändock se vi intet af det väldiga rökmoln, som vi tänkt formligen skulle inhölja västra Jämtland. Frågar man folk, som varit vid eldstället, är det faktiskt omöjligt att få några exakta uppgifter. Man talar om gator och moteldar, om bevakningslinjer etc., men att få någon aning om huru bevakningslinjema nu ligga, hvar elden sist rasade och om den ännu drifver, är omöjligt. Kartor saknas ju nästan alldeles öfver dessa trakter och af den enda användbara, Svenska Turistföreningens: »Vällista—Anarisfjällen», finnas endast ett fåtal exemplar tillgängliga.

Tåget stannar väster om Hjärpen vid Mobron och vi tälta på en äng vid Indalsälfven (se försättspl. N:o 15.) Ett andra militärtåg anländer strax efter vårt; vi äro nu 1,800 man samlade. Ett bad i älfvens kalla vatten ger ny kraft och låter en åter känna sig ren efter 33 timmars järnvägsresa. Man går långt ut i älfven, släpper fotfästet, hvirflande kalla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:54:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1902/0394.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free